Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

Född i Prag, uppvuxen i Stockholm. Pappa till Vincent, 15 och Leon, 12

onsdag, april 23, 2008

de små tingen som avgör allt

Jag sov kuk. Somnade sent efter att ha tagit en insomningstablett vid halv 2.
Fattade inte varför jag var vaken. Ingen oro, inga jobbiga tankar, ingen sen kaffe eller socker, så vad fan var det frågan om. Släckte vid kvart i ett och kände att jag inte var trött för fem öre. Borde ha gått upp; läst, skrivit, tänt ljuset och levt lite till. Men jag tog genvägen. En liten vit tablett som vaggade mig in sömnen inom en kvart.
Vaknade kvart i sju. Kuk. Killarna är inte hemma. Varför ska jag vakna vid deras "gå-upp-till-skolan-tid"?
Låg och låtsassov till halv 8 och gled upp. Ingen idé att låtsas att det går att somna om.

Gick upp med uteliggarfrisyr. Såg nästan stylad ut. Tillsammans med det sen gårdagen brustna blodkärlet i ögat och med en touch pollenprovokation såg jag lagom skön ut för att möta dagen. Mådde bra. Trots grusig sömn.
Denna sömn, denna medicin för att fixa dagen.

Såg en skitfilm med Mc Dreamy från Greys. Pure Merde. Minns inte vad den heter. Det jag minns mest är att en elefant klampar in på klumpiga klackar strax innan filmen börjar och jag vänder mig om och ser Malou von Siewers. Känslokvinnan.
Jag fattar redan då att det är en skitfilm som går upp.

Okay, kom till saken nån jävla gång....!

Vi satt vid Karlaplansfontänen M och jag. Efter vegolunch hos Martins Gröna på Regeringsgatan.
Karlaplansfontänen. Där jag badat som barn. För flera decennier sen.
Jag var tvungen att ringa Leon. Han var bara metrar från att ha nått porten hem efter skolan.
- Kom hit, Leon, jag bjuder på glass, det skulle vara så mysigt att ses.
Okay, sa Leon. Jag vände mig om mot Örnenmonumentet efter tio minuter. Såg inte så bra på så långt håll.
En liten pojke i jeans och vit t-shirt. Såg inte vem det var, men såg på kroppsspråket att det var Leon. Som fyller 11 om några dagar.
Vi höll om varandra länge. Han rör sig så fint. Hans långa hår och vårväckta fräknar. Jag måste dra efter andan över vetskapen om att han är min son, att jag måste göra mitt bästa för att vara hans bästa táta.
Vi åt en glass. Det var det bästa som hänt i år hitills. Att vi satt där och såg fontänen dra igång och vinden vände och vi fick fontändagg över oss och jag skylde Leon under min jacka medan han åt sin 88an.