nånmansland

Så jag lämnade mina två rum och kök. Drog ned på stan. Skulle spela squash. Kanske det skulle göra susen för att slitas tillbaka mot det riktiga livet man lätt glömmer när man stänger av allt och går in i intigheten.
Började med att glida förbi Gateau i Sturegallerian för att lämna tillbaka ett bröd jag köpte i lördags.
En av de blonda, jag höll på att skriva servitriser, men vad fan ska man annars kalla dem; de är ju inte bagare i alla fall, bara försäljare, i alla fall, en av dem tittar på mig som att jag uppenbarligen inte vet vad jag håller på med.
Det här brödet är bränt sa jag. Blondinen tar påsen och tittar efter.
Är det något jag hatar så är det att man utgår ifrån att jag ljuger.
- Ja, den ser lite bränd ut.
- Tack för ditt godkännande.
Blondinen rör inte en min. Jag ber om att få komma och hämta brödet efter att jag har tränat. Blondinen nickar och börjar ägna sig åt en annan kund. Jag var liksom avklarad. Jag stod kvar men ingen tittade.
Jag hade lust att säga att för fem dagar sen hade jag Björn Gustavsson skinka i min hand. Du kunde ha åtnjutit samma behandling om du skött dig snyggt i stället för att vara en trött fitta som hoppade av efter 9an - and now look at you; står och kränger bröd och har attitydsproblem.
Jag tackade blondintrion och stegade bort mot Kungliga.

På squashen går det sådär. Kroppen lyder liksom inte riktigt. Den inre orkestern verkar fortfarande stämma sina instrument, blåssektionen verkar ha dragit för dagen.
Men det funkar. Jag blir svettig och spelar några bra bollar.
Gick över till basträning och det gick bättre. Det där är så viktigt. Går det inte att spela går det alltid att träna. Kan man grunderna så kan man i alla fall dem.

Min partner pallar inte mer än en timme så det är bara att kliva av.
I duschen får jag en nysattack. Nyser säkert 14-15 ggr. Vete fan var det kommer ifrån. Svettas en del efteråt och tänker att timingen på en annalkande förkylningn är usel. Men det går över.
Hur dåligt det än går på banan så har man i alla fall varit där.

Klockan var runt fem och jag skulle tillbaka till Sture för att hämta brödet. Kan låta analt att handla bröd på Gateau men deras surdegsbröd är bland det närmaste man kommer bröd i det brödfattiga Stockholm. Jo, jag vet, man kan suga i sig rpgkusar från Fazer, eller handla cpdyrt bröd på Valhallabageriet och Riddarbageriet men Gateau har i alla fall den goda smaken att de sänker sitt bröd till halva priset sista timmen för det mesta.
Jag tål inte bröd med sirap i. Bestäm dig för fan; ska vi äta eller fika. Limpa är läskigt. Limpa är inte bröd. Lika lite som falukorv är mat.

När jag skulle kliva in på Sunegallerian såg jag att Hedengrens rea gått in i nån slags subnivå. Idag kostade alla reaböcker 10 kronor. Böcker är alltid speciellt att köpa. De innehåller mer symbolvärde än ett dyrt Voluspaljus eller prydnadsgrej från DIS eller ja, böcker är helt enkelt en mer personlig rekvisita.

En halvtimme senare hade jag hittat sju böcker av vilka faktiskt inte en enda köptes bara för att den kostade tio kronor.
Dessvärre inte en enda kvinnlig författare, vilket gör mig lite beklämd. Men det finns inga Doris Lessing, Kristina Lugn, Nadine Gordimer, Carol Oates på rean. Jag köper inte Denise Grunstein bara för att hon är gratis. Då kan man lika gärna fördjupa sig i Cosmopolitan. Eller Bamse.
Böckerna som fanns i Hedengrenspåsen då jag stegade fram mot Gateau för att hämta surdegsbrödet var...
Mark Twain - Vad är människan?
Fredrik Strage - Fans
Roald Dahl - The Twits(Roald skriver sagor för barn som inte skedmatats med Björne och Teletubbies ; eller kanske just för den, som ett "vakna!")
Daniel Boyaciglu - Fint som snus. Intressant poet som har ett eget språk.
Jeff Lindsay - Dexters dunkla drömmar. Ja, jag vet, det är en slags hädelse att ha den på svenska men jag var tvungen för en tia. Läste några snabba stycken och märkte dessutom att översättningen sög kamelballe, men va fan, nu är den här i alla fall.
För dig som ännu inte sett Dexter så grattis, du har en svinbra serie framför dig.
Gordon Ramsey - Kitchen Heaven. Boken hade skrynklig baksida, förmodligen därav priset. Jag köper inte porrtidningar. Jag köper kokböcker. Porr har jag ändå lättillgänligt i huvet.
Jon Fosse - Melancholy. En av europas bästa dramatiker.

Den sista ska jag öppna inom tjugo minuter. God natt. Vi hörs snart. Eller jag hör av mig rättare sagt.
Det gläder mig att microbloggen är det nya bloggandet. Dvs att man messar sitt liv. Bra tecken. Det innebär ju rimligen att nästa steg blir att de som inte ens kan formulkera något intressant på två-tre meningar tystnar helt. Längtar feter det lika mycket som sommaren. Och lika lite är det att lita på.