Under kärleksluppen
Alla Hjärtans Dag.
Jag vet hur imponerad jag blir av att de visar böghångel på film för min 11årige son Leon i skolan igår och beroende av hans reaktion undrar lärarinnan om han har fördomar. Det är på gränsen till att jag blir förbannad. Av vilken anledning man på det här sättet gör intrång på en 11årings sexualitet med vilken de flesta 11åringar fått ganska lite kontakt med fattar jag inte.
Gillar man inte läget och gör miner åt böghångel, då har man fördomar.
Vid 11 års ålder. En ålder då de flesta, i synnerhet pojkar inte är i närheten av pubertet, då man vanligtvis börjar intressera sig för att möta någon annans läppar oavsett kön.
Samma sak när man ber eleverna beskriva vad de tror kännetecknar en lesbisk tjej.
Den som svarar, kort spretigt hår, killig stil och hur de rör sig får en halv utskällning att de är fördomsfulla.
Kort sagt får en 11åring som egentligen inte har några som helst referensramar än sina egna känslor och intuition reda på att detta är inte korrekt.
Lika avtändande som att sälja bh på ICA Maxi till småtjejer som knappt börjat mellanstadiet.
I fjol förbjöd vissa skolor elever att knysta om Alla Hjärtan, än mindre ge varandra kärlekspresenter - de som inte fick kunde bli ledsna. Denna åtgärd är borta i år.
Det verkar liksom inte finnas nåt mellanläge.
Det brukar heta att känslor aldrig kan vara fel. Om jag som är över 40 spanar in en tjej som är under 25 så är jag gubbsjuk. Dvs inte normal. Men när Richard Wolff som är 51 snart är gift med en drygt 20åring då är det huven på sned och idel tummen upp.
Pikant, uppfriskande, normalt, bra, modernt. Man har väl inte fördomar. Det är väl härligt med kärlek över gränserna, kärleken har ingen ålder. Går jag igång på en 20 år äldre dam är jag en fin kille. En 20 år yngre tjej, är jag lite defekt. Men defekten försvinner om tjejen är en kille. Då är jag allas nya vän.
Tvärtom däremot, att vara kvinna, så får man ha vilka preferenser som helst, gärna alla möjliga. För då tar man för sig, har skinn på näsan, nära till sig själv, integritet, självständig.
Extra poäng för om man har en yngre förmåga att förlusta sig med. Bra där, gumman, snyggt jobbat, det var inte illa, gillande nickningar
Alla som känner mig vet att jag inte har några som helst problem vad man har för sexuella preferenser eller religiös tillhörighet, jag bryr mig inte det minsta så jag inte får det nedkört i halsen, men glid inte runt och tala om för mig eller mina barn vad som känns rätt eller fel, eller fördomsfullt. En del av en människas fördomar baserar sig på livserfarenhet. Att avfärda allt man tidigare varit med om, och som hjärnan blixtsnabbt bearbetar varje gång man träffar en person, och kalla det för inskränkhet är ju bara löjligt.
Jag pallar inte med folk som sitter och slickar varandra i ansiktet på tunnelbanan oavsett kön, såvida klockan inte är tjugo över tre en natt, men då tycker man ju att låtsaskorv, med räksallad och pulvermos är g o t t, så det är bara att gilla läget.
Många tycker att det är löjligt och dåligt att fira Alla Hjärtans Dag. Kan det ha något att göra med att svenskar är det mest ensamstående folket i världen. Att relationer är något man ältar här i stället för att gilla dem och jobba med dem.
I stället för att långt upp i vuxen ålder babbla på om relationer som om man fastnat i början på högstadiet.
Relationer till sina barn, sina ex, sina vänner, sina ovänner, sina släktingar, sina syskon och föräldrar. Det ska liksom bara lösa sig av sig självt. Med "tiden" eller att man beklagar sig för andra i samma situation och vilka kan nicka bekräftande och på så sätt bli ett kvitto på att vännen inte gör något fel. Att man gör sitt bästa, att man har otur, att man är offer för omständigheterna. Sure. Visst. Lycka till!
Jag är oerhört tacksam över att inte ha en enda vän som i n t e ifrågasätter mitt sätt att leva, reagera och agera i de relationer jag har, hur jag resonerar kring problem och de dörrar jag har problem med att glänta för att hitta nya rum och möjligheter.
Inte en enda vän som inte lägger sig i.
Jag gick in på deathclock.com och fick reda på att jag dör när jag är 89 år. Det känns jättelagom. Leon sa en gång för längesen att jag kommer att leva till 92. Får se vem som kommer att ha rätt. Leon med sin intuition eller en internetsida.
Nu ska jag göra mig i ordning och gå på en stor middag med en kvinna och vänner jag verkligen älskar.
Men det tog tid. Det ska jag villigt medge. Att hitta några av nycklarna som går till rätt dörrar.
Jag vet hur imponerad jag blir av att de visar böghångel på film för min 11årige son Leon i skolan igår och beroende av hans reaktion undrar lärarinnan om han har fördomar. Det är på gränsen till att jag blir förbannad. Av vilken anledning man på det här sättet gör intrång på en 11årings sexualitet med vilken de flesta 11åringar fått ganska lite kontakt med fattar jag inte.
Gillar man inte läget och gör miner åt böghångel, då har man fördomar.
Vid 11 års ålder. En ålder då de flesta, i synnerhet pojkar inte är i närheten av pubertet, då man vanligtvis börjar intressera sig för att möta någon annans läppar oavsett kön.
Samma sak när man ber eleverna beskriva vad de tror kännetecknar en lesbisk tjej.
Den som svarar, kort spretigt hår, killig stil och hur de rör sig får en halv utskällning att de är fördomsfulla.
Kort sagt får en 11åring som egentligen inte har några som helst referensramar än sina egna känslor och intuition reda på att detta är inte korrekt.
Lika avtändande som att sälja bh på ICA Maxi till småtjejer som knappt börjat mellanstadiet.
I fjol förbjöd vissa skolor elever att knysta om Alla Hjärtan, än mindre ge varandra kärlekspresenter - de som inte fick kunde bli ledsna. Denna åtgärd är borta i år.
Det verkar liksom inte finnas nåt mellanläge.
Det brukar heta att känslor aldrig kan vara fel. Om jag som är över 40 spanar in en tjej som är under 25 så är jag gubbsjuk. Dvs inte normal. Men när Richard Wolff som är 51 snart är gift med en drygt 20åring då är det huven på sned och idel tummen upp.
Pikant, uppfriskande, normalt, bra, modernt. Man har väl inte fördomar. Det är väl härligt med kärlek över gränserna, kärleken har ingen ålder. Går jag igång på en 20 år äldre dam är jag en fin kille. En 20 år yngre tjej, är jag lite defekt. Men defekten försvinner om tjejen är en kille. Då är jag allas nya vän.
Tvärtom däremot, att vara kvinna, så får man ha vilka preferenser som helst, gärna alla möjliga. För då tar man för sig, har skinn på näsan, nära till sig själv, integritet, självständig.
Extra poäng för om man har en yngre förmåga att förlusta sig med. Bra där, gumman, snyggt jobbat, det var inte illa, gillande nickningar
Alla som känner mig vet att jag inte har några som helst problem vad man har för sexuella preferenser eller religiös tillhörighet, jag bryr mig inte det minsta så jag inte får det nedkört i halsen, men glid inte runt och tala om för mig eller mina barn vad som känns rätt eller fel, eller fördomsfullt. En del av en människas fördomar baserar sig på livserfarenhet. Att avfärda allt man tidigare varit med om, och som hjärnan blixtsnabbt bearbetar varje gång man träffar en person, och kalla det för inskränkhet är ju bara löjligt.
Jag pallar inte med folk som sitter och slickar varandra i ansiktet på tunnelbanan oavsett kön, såvida klockan inte är tjugo över tre en natt, men då tycker man ju att låtsaskorv, med räksallad och pulvermos är g o t t, så det är bara att gilla läget.
Många tycker att det är löjligt och dåligt att fira Alla Hjärtans Dag. Kan det ha något att göra med att svenskar är det mest ensamstående folket i världen. Att relationer är något man ältar här i stället för att gilla dem och jobba med dem.
I stället för att långt upp i vuxen ålder babbla på om relationer som om man fastnat i början på högstadiet.
Relationer till sina barn, sina ex, sina vänner, sina ovänner, sina släktingar, sina syskon och föräldrar. Det ska liksom bara lösa sig av sig självt. Med "tiden" eller att man beklagar sig för andra i samma situation och vilka kan nicka bekräftande och på så sätt bli ett kvitto på att vännen inte gör något fel. Att man gör sitt bästa, att man har otur, att man är offer för omständigheterna. Sure. Visst. Lycka till!
Jag är oerhört tacksam över att inte ha en enda vän som i n t e ifrågasätter mitt sätt att leva, reagera och agera i de relationer jag har, hur jag resonerar kring problem och de dörrar jag har problem med att glänta för att hitta nya rum och möjligheter.
Inte en enda vän som inte lägger sig i.
Jag gick in på deathclock.com och fick reda på att jag dör när jag är 89 år. Det känns jättelagom. Leon sa en gång för längesen att jag kommer att leva till 92. Får se vem som kommer att ha rätt. Leon med sin intuition eller en internetsida.
Nu ska jag göra mig i ordning och gå på en stor middag med en kvinna och vänner jag verkligen älskar.
Men det tog tid. Det ska jag villigt medge. Att hitta några av nycklarna som går till rätt dörrar.
posted by Dominik | 5:05 em
1 Comments:
hmmm, jojo, det låter nog gott och väl det där med att tjejer som tar för sig skulle vara uppskattat och eftersträvansvärt..."skinn på näsan, nära till sig själv"
Men jag som nyss läst Simon Gärdenfors självbiografiska seriealbum "Simons 120 dagar" känner en viss frustration över att en 28-årig grabb kan ge sig ut på en svin-resa genom Svea rike (där han knarkar och ligger med ett hav av flickor (den yngsta var väl 16 år om jag inte missminner mig)) och efter genomläsningen ändå bli betraktad som en fin kärleks-sökande kille med cool humor.
Hade det varit en tjej som gett sig ut på en ligga-Sverige-runt-resa skulle hon blivit betraktad som äcklig. Slampig. Damaged goods. Ingen man vill bli tillsammans med.
Varför ska det vara så? Varför blir en svinig kille ett "projekt" för tjejer, ett pris för den som får honom att lämna sitt vilda leverne och bli en en-kvinnas-man. Emedan en flicka som svinat runt blir ett andrahandsval, "usch, henne har ju hela sverige legat med, henne kan du ju inte vara ihop med, bluächk!"
Ojämlikt!
Det är inte ofta jag får feministiska ryck, men där kom ett, helt oväntat, när jag läste ditt inlägg.
ooooch så temat ålderskillnad i relationer (man/kvinna):
I en relation mellan en äldre kvinna och en yngre man uppfattas kvinnan gärna som något slags utlevande sexmonster som behöver ungkött för att stilla sina omättliga lustar.
Relationen KAN inte handla om ett sant själamöte inte, nej det är klart att hon valt ungpojken för hans kropp! För inte kan han ha ngt av intresse mellan öronen, nej då hade hon ju valt en mogen man om hon ville ha någon att prata med...
Emedan den mer vanligt förekommande relationen ung kvinna/äldre man kan accepteras som en äkta connection mellan två likasinnade varelser. För att kvinnor har ju ett mer utvecklat känslo och tankeliv i ung ålder än vad grabbar har.*bullshit*
Meeen, det där gäller kanske inte när åldersskillnaden kryper iväg mot 80-20 istället för 40-20..?
Asch! ålder-schmålder! Det kan väl hända att åttioåringen och tjugoåringen delar något alldeles vackert och stort och magiskt, att de var som menade för varandra! (jag tänkte genast 80-åringen som en man och 20-åringen som en kvinna...hehe) mmm, fördomar har vi allihopa, fula störande och svåra att lägga av sig...men ganska roliga att leka med också! ^_^
Skicka en kommentar
<< Home