Grannsämja part 2

Det är nog först gången som jag blivit utskälld i fråga om tvättstugan. Strax före ett ringer det på min dörr.
Det är grannen som bor i huset intill. Han den korte med den stora gröna vanen, tjocka frun och barnen som aldrig säger hej tillbaka när man hälsar.
Hej säger jag och ler eftersom vi är grannar och har så varit de senaste 6-7 åren, eller är det 8, jag vet inte riktigt, länge i alla fall. Pratat lite genom åren, skojat och varit så där lagom grannvänliga som man blir när man sett varandra över hundra gånger.
Grannen ser brydd ut. Jag fattar direkt att det är han och hans tjocka fru som har tiden innan mig i tvättstugan.
Grannen säger att det är problem nere i torkrummet, att jag hängt upp kläder i torken trots att man har rätt att vara där en timme till om man har tvättiden innan. Att de inte vet vems som är vems.
Jag tänker direkt att "jaa, det som inte är ert är inte ert, hur svårt kan det vara. Det som inte är er klädsmak, inte är småbarnskläder, inte är urtvättade gympabrallor, eller outletfynd, det är inte ert. Det som är fuktigt eftersom det hängt i mindre än tio minuter är inte ert"
Men jag ler och säger att jag hänger med ned och så får vi lösa det här. Jag är ju trots allt ingen svensk tvättstugenazi vars ilska puttrar som en mjäll Boeuf Bourgignon; ju längre den fått stå på plattans lägsta värme desto mustigare.
Grannkvinnan står och viker tvätt aggressivt. Jag hälsar glatt och ser snäll ut, hon är ju också min granne och jag minns speciellt ett förtroligt samtal vi hade för ett par somrar sedan då den korpulenta kvinnan beklagade sig över att Sunny Beach i Bulgarien var stökigt - i mitten på juli. Att det var skränigt och inte alls speciellt flådigt på något sätt, nästan som ett ghetto. Att personalen var otrevlig och stressad trots att de fick dricks. Att folk talade dålig engelska.
Det var samma sommar som löpsedlarna skrek att svenska småflickor i 20 årsåldern lurades och hetsades att klä av sig på överkroppen och dansa till techno covers.
Jag stod och lyssnade och försökte så gott det gick att få grannkvinnan att förstå bulgarerna inte var vana att invaderas av svenska fyllon under deras industrisemester, som redan på Arlanda stod med miniräknare och vrålade i triumf halv fem på morgonen vid incheckningen hur löjligt sjukt galet billigt det var att kröka i Bulgarien.
Att det inte var lätt att hålla god min, att de är ett folkslag som inte är vana vid den typen av semesterfirande, att bulgarerna själva vill ha lugn och ro när de slipper jobba och inte har som mål med sin semester att kröka ned sig till krita och glida runt i sitt eget treck på alla fyra och få eskort fram till planet hem av polisen.

Men den lilla pratstunden om Sunny Beach var som bortblåst. Nu var kvinnan arg och orerade om att hon har rätt att vara i torkrummet en timme efter avslutad tvättid, att det alltid är någon som förstör tvättiden med att inte kunna reglerna.
Jag försökte lugna ned henne. En kvart innan hade jag varit i tvättstugan och tömt mina maskiner, tömt torktumlaren som tumlade deras saker, kollat att de var torra, vikt kläderna omsorgsfullt eftersom jag själv råkat ut för när jag varit tidig/sen med mina grejer och fått dem utslitna och lagda i en hög på nåt bord. Vilket inte är mysigt alls.
Jag sa att det var väl ingen fara, att jag inte förstört något, att jag inte gjort annat än att ha tagit den lediga platsen och hängt upp mina saker. Att det väl inte är så farligt, att det väl inte finns någon anledning att bråka.
Mannen står intill och ligger lågt. Med önskvärd tydlighet framgår who's calling the shots i den familjen. Han säger absolut ingenting.

"Vi vet ju inte vems som är vems, och dessutom vill jag inte att någon ska gå igenom mina underkläder (jag döljer en äckelrysning med höjda ögonbryn som ställer frågan varför jag ens under vapenhot skulle vilja röra något som jag vet har varit mellan hennes ben), samt att tvätten torkar mycket långsammare om det plötsligt kommer upp saker som är fuktiga. Och hur hade det gått om h a n, kvinnan nickar åt sin man, hade varit själv, nu sa jag åt honom att han skulle gå upp och ringa på dörren".

Jag undrade om maken kände sig sexig som just offentligt blivit omyndigförklarad av sin äkta hälft.

Jag sa att då hade vi nog löst det genom att prata med varandra, och tecknade med fingret mellan min och makens mun.
Maken låg lågt. Han stod faktiskt som en 12åring och tittade rakt fram som om detta var rektorsexpeditionen nånstans i slutet på 70talet och bara önskade sig bort till en klätterställning igen med sina kompisar.

Har du läst reglerna? Det är inte första gången du tvättar lite när du vill.
- Är det inte?
- Nej, det är det inte. Och du kan läsa att det står i reglerna att jag har rätt till torkrummet en timme efter utsatt tid.
- Okay, då vet jag det, men varför står du och skriker. Alla era grejer är ju torra och jag vek det som fanns i torktumlaren trots att det är MIN tid och dessutom, och rätta mig gärna om jag har fel, så minns jag att jag en gång kom ned och skulle tvätta och du stod och fyllde maskinerna och började skälla ut mig fram till det gick upp för dig att du var i tvättstugan på fel datum.
Maken stod med glasartad blick.
Jag ansträngde mig för att inte börja svära, inte bli otrevlig, inte briefa kärringen om hur trött hon är. Jag tänkte på hur mitt liv ser ut, och hur jag kan föreställa mig att deras liv ser ut. Och jag ville vara generös.

Hon blev lite tystare, sa att hon inte alls skriker, att hon bara är trött på att inte få tvätta i fred på den tiden hon har rätt att tvätta.
- Men vad är det jag har förstört?
Jag tittar på deras grejer.
- Du ska bara kunna reglerna, de står här intill på anslagstavlan, svarar kvinnan i mindre urartat röstläge.

Okay, jag är ledsen om jag pajjat något för er, för d i g, med att hänga upp mina kläder under min tvättid, jag visste inte att jag inte hade tillträde till torkrummet förrän efter en timme av tvättiden. Sorry, och så hoppas jag att vi kan vara fortsatt goda grannar.
Det sista jag gör är att titta på mannen som ser fortsatt avstängd ut. Han har röda utslag på sitt snaggade huvud. Jag vill ge honom en kram. Men säger hej då till båda och kliver tillbaka till det hål ur vilket jag blev utdragen av den lille mannen på order av hans fru för att något gått snett i kryddningen av hennes höstgryta.