Kiss på drift

Klafs klafs här kommer julen. Du bidrar med att köra ned jeansen i bottsen för det är så inne och man ser ut som en blandning av Small Bill och en hillbyllyredneck redo för squaredance på en sylta utanför Arkansas. Och flanellskjortan är tillbaka. Nu saknas bara skinnvästen, fjunmuschen och bullpungen. Alt skinnvästen, den överdrivna ögonskuggan och bullditon.
Jag börjar redan sakna ponchon.
Jag saknar den där dagen nån kommer på att nåt ska bäras, det tas upp av det trendkänsliga Stockholm ett par månader senare och alla andra hakar på och är lika unika som den som kom på det årstiden tidigare.
Trender föds som biofilmer, i Stockholm kommer det ut på dvd. Några månader senare är det på niceprice.
Absolute Poncho 12.

Det var även mysigt en timme i morse när snön låg vit och det inte kändes som ett skämt att påstå att julen börjar om en dryg vecka.
Jag hade inte käkat nånting sen igår eftermiddag. I förmiddags var det dags för en 10 000mila koll.
Jag bokade in en sån när jag var hos husläkaren med min älgläpp för drygt två veckor sen. Det var 7 år sen sist.
Husläkaren Bosse blev nästan förbannad när jag frågade om vilka tester de gör med blodet, om HIV och syfilis fortfarande ingår.
- Har du rört dig inom riskgrupperna, har du haft samlag med prostituerade i andra världsdelar; har din stojjiga gädda bjudit mer än till, har ditt blålila åbäke varit oregerligt på ett otillbörligt sätt.
De sista två frågorna ställde inte LäkarBosse utan var min tolkning av den första. Att tolka är för det mesta info som ens egen högst privata verklighet omvandlar till sanning.
Peter Jöback tolkar Tom Waits. Fel. Peter Jöback får för sig Tom Waits.

Men strunt i det nu. På väg till Bosse som bara är en station iväg med t-banan. En tjej sitter och stirrar på mig. Inte tittar, inte växlar mellan mig och reklamskyltarna och Metro. Jag ler och nickar, lite för att avväpna situationen. Tjejen gör nån slags min tillbaka där hennes ena mungipa rycker till men det är fanimig inget leende. Hon är lite goth. Blek, tjock svart kajal, svart hår.
Hur vet man en dag att man är goth, att man är en passiv utrotningshortad art som lever på bambuskott.
Jag börjar bläddra igenom tisdagens Metro och låtsasläser Offer-Hillewis 114de repriskrönika om sina alkotrauman från barndomen.
Tjejen ögonbollar mig stint. Jag vet att man ska gå gram och fråga vad det är frågan om, men en station är bara ett par (jävligt långa)minuter ifrån och jag är hungrig och ska på hälsokontroll och inte upplagd för nåt psycho med tolkningsföreträde till något hon fixerat sig vid. Även när jag klivit av och tittar tillbaka så stirrar pandabruden på mig. Och för första gången viker hon av blicken. Hon tittar på platsen där jag suttit och ler. Tåget stänger dörrarna och åker iväg.
Innan jag når rulltrappan märker jag att jag bär på fel sak. Jag har den förbannade Metron i handen men inte urinprovet. Det ligger kvar på sätet där jag la det diskret mellan benet och väggen. En liten plastburk i en fryspåse från SevenEleven.
Faaan. Vad ska jag göra. Jag kan ju knappast ringa trafikledningen och säga att jag glömt kiss i en vagn på väg till Mörby Centrum. Det kan jag ju iofs göra; säga att kisset är smittat och att det måste hittas fucking pronto.

Nån dåre sålde och en ännu större dåre köpte Britney Spears gravtest på eBay. Ska mitt kiss hamna på Tradera.
Försäljare är panda89, utropspriset 1kr.
I somras hade en 18årig beundrarinna tagit reda på mitt telefonnummer och skickat ett gulligt sms. Och jag blev smickrad. Inget konstigt. Hon var söt och trevlig. Och naturligtvis borde jag bara ha tackat och inte skrivit "visst får du det" på frågan om hon fick maila. Bad move.
Under en och en halv månad kom sms med info om allt från bråk med hennes kille, fyllegräl, gräl med föräldrarna, ensamhet, bilder på sig själv i badkaret, inbjudan till möten, löfte om ankomst till Stockholm, tips om låtar till vilka hon tänker på mig till, att hon dumpat sin kille för att han inte fixade hennes behov, och var i helvete jag håller hus eftersom jag inte besvarat hennes mail och sms på ett tag, att hon fan börjar bli orolig...
Vad lurade du i flickstackarn, tänker du.
Inte ett piss. Jag svarade ett par gånger i början, frågade artigt om vad hennes tatuering betydde, ett pentagram (bad move), samt att hon borde ty sig till männsikor hon litar på i stället för främlingar.
Det spelar ingen roll om man briefar en sån person om att man är på brollöpsresa och hoppas att kärleken ler mot henne med en vacker dag.

Sänkan var toppen, hjärtat och lungorna i toppskick. Tog du med dig urinprov.
- Ja, på sätt och vis. Men just nu är det ute och åket tunnelbana. Jag tror att det passerar Östermalmstorg just nu. Nån kanske tror att det är en light vinaigrette dressing.
Systern frågade om jag tycker att det är jobbigt med spruta. Nej, ljög jag. Benet stod rakt ut när nålen åkte i en halv decimeter i armvecket.
Försök att andas, sa den mjuka systern. Hon visade sig vara från Irak och tyckte det skulle bli otroligt spännande att få rösta idag. Och att få åka till Irak över jul och nyår.
Hon tömde mig på fem rör och önskade mig god jul och gott nytt.
Men jag fick inget bokmärke.