Charlotte Perelli - min nya vän

Jag är på väg att gå och lägga mig. Låg i soffan och läste artiklar från helgens morgontidningar. Den gångna helgens. Så gör jag alltid. Tidningar ligger med vissa uppvända sidor och väntar på sin tur.
Slentriant drar jag på burken, kollar texten om något hänt och sen zappar från 1an och framåt. Jag fastnar framför 8an som brukar ha rätt intressanta program. En repris av något slag. Där sitter ett gäng mediestinna personer. Människor som mest gjort sig en karriär på att funka framför kameran, ett par av dem uttrycker sig hyfsat.
Efter ett par minuter förstår jag att programmet går ut på att verbalt smeta in Charlotte Perelli med bajs.
Vet inte vem på 8an som sanktionerar denna typ av TV men det här är värre än mycket att det man himlar på ögonen åt.
Det kryper i mig. En av personerna är en riktig mediekåting. Halvt mytoman, en bekräftelseknarkare av det otäckare slaget.
Panelen sitter och "diskuterar" Charlotte Perelli".
Jag väntar på att någon av dem ska säga n å g o t intelligent. Där sitter ändå chefredaktören för Resumé Viggo Cavling, en författare SIgge Eklund, en pr-konsulent (vad det nu innebär - borde inte Katrin Schulman konsultera sig själv att ge fan i att vara med i såna här sammanhang).
Jag går in på 8ans hemsida. De har ju ändå en handfull bra program.
Det här är vad man kan läsa.

"Frånvarande
I programmet "Frånvarande:" kommer författaren Sigge Eklund och journalisten Claes de Faire varje vecka bjuda in fyra gäster att diskutera en känd person, som inte är i rummet. Runar Sörgaard, Lukas Moodysson och Filippa Reinfeldt är några av de kändisar som gruppen runt soffbordet kommer att analysera i sina smarta och skvallriga samtal".

Nej, det är inte smart. Det är bara skvallrigt. Kring bordet sitter fullvuxna människor, föräldrar, och babblar på som ett gäng småpackade fjortisar.
Ingen är smart, analyserande, klurig, metaforiskt begåvad eller på annat sätt tänder en slags spotlight som belyser en ny sida av hur man diskuterar personer som omges av rykten, myter och karisma.
Jag minns Elit, mailinglistan på vilken det skickades skvaller till höger och vänster och den indignation som följde när självutnämnda generaler för den Moraliska majoriteten drog lans och skrev sig hesa i humanismens namn.
Vad är den jämfört med den här sortens latrintömning över en utvald person.
Och överhuvudtaget fenomenet med att det är helt superokay att vissa personer klär i bajs år ut och år in.
De bara SKA ha det. Runar är ju en av dem.
Undrar vad som skulle ske om han - naturligtvis mot all förmodan - skulle hänga sig. Inte längre klara av allt hån och hat sen över tio år tillbaka. Hur skulle snacket gå då.

Ann Söderlund som jag haft en nära och ganska djup relation med ger mig ont i nacken med sitt framträdande. Jag vet mycket saker om henne, om hennes uppväxt, familj, pojkvänner, preferenser inom olika områden, hang ups och tillkortakommanden.
Hon var charmig när hon gled runt på Gotland med sina barn och man och levde lantliv. Bra oförarglig mysTV.
Hon kallar sig för feminist sen några år. Begreppet är ju brett men står väl ändå för någon slags solidaritetsrörelse i allmän mening.

Ann Söderlund hade inga problem med att tacka ja till rollen som gudmor till ett barn vars far har ett nära samarbete med en av de största sk porrkungarna i vår tid. Finns väl inget moraliskt dilemma i det.
Hur skulle hon, trebarnsmamma, känna om någon satt på burken och sa just det och ifrågasätta hennes roll som någon slags förebild i vilket avseende som helst. Nu sitter Ann själv på burken och raljerar över Charlotte Perellis personlighet och olika roller som artist, människa och mor.
Jag mår faktiskt lite illa över mig själv som skriver detta men provokationen blev för jävla mycket.
Yttrandefriheten skenar och det är de som har minst att säga som skriker högst. Som vanligt.

Jag tror inte att jag ägnat Charlotte Perelli en extra tanke, men from idag kommer jag alltid att tycka om henne.
Och Runar med för den delen.