Varför brinner inte Gävlebocken

Tredje advent.
Och idag satte jag faktiskt upp julpynt. Vare sig Leon eller Vincent har gjort mig påmind om att att julstämningen inte är den rätta för att det inte sitter stjärnor uppe eller såna där galna apelsiner med kryddnejlika som man har bihålorna fulla av efter ett par dagar. Men vi har i alla fall bakat. kanelbullar och lussebullar.
För en gångs skull frångick jag receptet jag urspungligen fått av Bosse från Frisco, vilket jag senare sexade till genom att ta lite mindre av en grej och lägga till en annan, och av nån märklig anledning lät jag ett recept av Systrarna Voltaire vara till grund för bullarna.
Misstag.
Det s p e l a r roll i vilken ordning man lägger i ingredienserna, huruvida smöret ska smältas eller knådas in rumstempererat eller smälts och hälls ned. Jag fattar inte varför jag lät mig blåsas av Voltairesyrrorna när jag hade ett fungerande recept på lussebullar som de smakade förr i tiden. Innan nånon av oss ens levde, eller i alla fall så som de smakade då vi fick varsin på dagisets Lucia. Långt innan 7-11 sabbade lussebulleidén, eller vaddå 7-11, Pågens och vad de heter som gör lussebullar med ett gram saffran per 400 bullar. Det är som att laga mat med gurkmeja.
Allt blir gult men det smakar ingenting.
På dagisets Lucia 1970 var jag pepparkaksgubbe.
I onsdags var Leon stjärngosse i vit klänning, sitt långa hår i sidbena under struten och en stjärna i handen. Leons klass lussade på Leons mammas jobb och det var så fint och Leon tar det på sånt allvar och står och sjunger högt och klart. På kvällen sa han att efter tre luciatåg samma dag så rann det svett ur hans armhålor.
Årets lussebullar blev inte äckliga, de blev helt okay. De blev som en dålig kyss. Läppar som såg fantastiska ut, en tunga och och ansiktsmuskler som inte var synkade. För lite, för mycket, för fel. - Du, jag vill nog gå nu. - Ska vi höras? - Jag tror inte det.
Julpyntet ja.
I torsdags morse när jag vid kvart i 7 stod och förberedde frukost till killarna; ut med vitt surdegs ur frysen, brödrosten, thévatten, honung, lime, smör, skinka, salami, tomat och parika; jag gillar att allt står på bordet när de sätter sig och deras kroppar försöker vänja sig vid att en ny dag har satt igång.
Då la jag märke tillgrannarna inte hade så mycket julpynt i fönstren som i fjol vid samma tid. Och det är knappast det nyväckta intresset för att spara el som gjort julpyntet mindre angeläget.
Fan, i fjol älskade alla bensin när den sprängde 10kronorsvallen, krävde att skatterna skulle försvinna, att det inte gick att köra bil längre, att Sverige skulle gå omkull och bla bla bla och nu plötsligt när jorden har några hundra år kvar innan den brinner upp börjar alla bry sig.
Men hey, kolla ut genom fönstret, bilarna går ändå och det enda orosmolnet på konsumtionshimlen (alla fattar väl att allt snack om att bygga på månen bara går ut på att det finns space där man kan trycka upp en ny Galleria), jo, det enda orosmolnet är att vi kanske i n t e brakar genom 50 miljardersstrecket för 2006 års julnota som det förutspåddes tidigare i höstas.
Det finns något oerhört provocerande med de flesta klagomål kring sänkt ersättning hit och dit, om höjda fackföreningsavgifter, och hur alla vanliga löntagare blir förlorare och alla rika blir rikare. Människor är så bortskämda att man vill spy. Inte alla men jävligt många.
Ja, men ändra dina vanor för helvete. Allt detta tagande för givet; semesterresor till ställen man brukar åka till men i år inte har råd med, saker som man redan har men inte kan förnya, behöva ha bilen ett år till, behöva tanka den, behöva käka cigg och skölja ned dem med Parador.
På tal om Gallerior och nya affärer.
Urban Outfiters, i den gamla bion Röda Kvarns lokaler är en besvikelse, eller så är man bara jävligt mätt på bufféer av ännu mer att prova, smaka, behöva. Den andra är Kiehl's på Mäster Samuelsgatan. Deras grejer är bra som fan men det känns ofräscht att dollarn ligger under sju spänn och att Kiehls i Stockholm har 120 spänns påslag på ett schampo som kostar 27 dolares (plus tax) i USA. 330: - på MSgatan. Inte min likör.
Personalen har vita rockar. De har säkert läkarexamen.

Vädret, att det varit april och runt 10 grader (förutom på SLs bussar där man tittar i almanackan och eldar elementen så att man skulle kunna göra äggröra på dem) är inte det mest upprörande med den julen. Det mest upprörande är att Gävlebocken inte har brunnit.
jag vet inte vad de gjort med den, impregnerat den med något fruktansvärt från gamla DDR för skiten vägrar ju att brinna.
Eller så är det nån spelsajt på vilken man kunnat ladda in hård cash på vilket datum i december som det är grillfest på Stora Torget i Gävle och samma spelsajt som har gjort halmen obrinnbar. Det är bergis inte ens halm.

Okay en grej i taget. De gladaste nyheterna först. Leons ickegradering var ett missförstånd. Han s k a graderas. Leon hade inte fattat att de killar och tjejer instruktören tagit åt sidan skulle graderas inte tvärtom. Och så otröstlig som Leon var så trodde jag faktsikt att han skulle lägga av, vilket skulle vara extremt tråkigt eftersom han inte bara är duktig utan även tycker att judon är skitkul. Leon har gått i två år och i morgon ska han få orange bälte.
Han är eld och lågor. Och jag med.

Just det SM i sqaush. Jag åkte ut i första omgången, men vänta ett tag, det blev inte fiasko. Refaat el Sayed, den gubbjäveln, dök inte upp. Lämnade wo. Jag var toktaggad och allt jag fick göra vara att värma upp, äta en banan och sen cruisa runt på stan i fyra timmar innan nästa match. Den blev lottad att spelas på Centercourten. Mitt livs första match spelades på bana 1. Jag var inte så jävla kaxig då. Försökte låtsas att det var onsdag eftermiddag på Kampementshallen, men det gick inget vidare.
Och jag blev inte utspelad. Tog ett game och var nöjd med mitt spel. Nästa gång är jag inte lika spänd. Nästa gång är inte första gången.

Jag vill sova. Eller nej, läsa lite först. Har jobbat hela helgen. I alla fall fyra timmar per dag. Det ligger ett kilo marsipan i köket. I morgon kväll ska jag och Vincent göra vuxengodis, med valnötter, torkad frukt och mörk choklad.
På tisdag ska jag upp på Brunnen sista gången innan jul. Det börjar gå rätt bra nu.
Glad 3e Advent