Varm religionsgemenskap

Det finns sannerligen en hel del att bita i. Både i det privata och i det som snart angår hela världen.
Jag kan ju naturligtvis tycka vad jag vill, vilket jag naturligtvis också gör, men det blir knepigare med barnen.
Ingen yppar en enda negativ kommentar om religionen vars idol en trojka tecknare avbildat i stötande och högst ofördelaktig dager.
Reprimanden som bör följa på detta slarvigt genomtänkta tilltag är i vissa läger att man gör en grotta av den nation ur vilka dessa nidbilder är sprungna. Detta är ett straff adekvat till det brott som reglerar den korrekta straffskalan.
Precis som det är ett adekvat straff att knäa sönder testiklarna på en snubbe alt bränna med cigarett i nacken på en tjej, på grund av ett mindre genomtänkt nyp i en främlings skinka.
Med hot kommer världsreligionerna närma sig varandra. ; om du inte tycker, tror eller resonerar som jag, eller värre; skojar och driver med det, kommer det att bli problem.
Man mjukar upp med lite flaggbränning, bojkottar företag från de otrogna länderna och blir allt varmare i kläderna genom att elda andra saker än textilier med tryck liknande de symboliserande en stat.
Inget skapar sån varm gemenskap, tolerans och förståelse som en mysig brasa.

Den typen av språk, när man väger och suger på varje ord som en julpralin fylld med vit tryffel och beluga, är den typ av språk man använder, inte i försoning utan i rädsla för att mobben inte ska få ännu mer gratis bränsle att bli höga på.
Man känner hur jävla sjukt pralinen smakar men är noga med att komplimentera värden med det slags bugade och bockande man vanligtvis ser i serier om antiken, där till exempel en irriterande hosta botades av en för dagen trumpen kejsare genom att beordra halshuggning.
Vad skulle vara rätt tycker den lilla, lilla, pyttelilla falang av extremt bokstavstrogna.
Jo, det bästa vore ju om man avrättade hela danska regeringen, plus naturligtvis de hundar som sett till att välja just den sittande regeringen dvs halva Danmark.
Det skulle vara intressant att se reaktionerna bland de rättrogna om danska regeringen dinglade med tungan utanför munnen från lyktstolpar utanför Tivoli.
Holy fuck, de där danskarna är ju ännu galnare än vi!

Lustigt hur man länge trodde att Balkan prenumererat på att vara platsen där världskrigen startar; det var ju inte långt ifrån för 10-15 år sen, när Milosevic och hans kamouflerade kompisar kurragömmade bort by efter by, tills Nato tröttnade på att FN och EU satt och dividerade om i oändliga möten åt vilket håll man skulle bolla gris med den heta potatisen.
För att inte tala om alla skarpa protester som formulerades. Namnlistor från Sverige (vad annars - etnisk rensning är inte okay, sluta med det) bland annat.
Och nu sitter killar som Milosevic och Saddam i "rättegångar" som inte leder nån vart förutom att de lämnar miljoner skräckslagna människor fortsatt sömnlösa förrän ovan nämda gentlemen har en gravsten.
Vad var det för fel på den rättegång Nicolae Caeucescu och hans helvetesget till First Lady of Romania fick.
- Tjena, ni är Satan och hans pet goat. Hej då! Blam-blam !
Vem i hela världen tyckte att det var orätt.
Oj, jag kom visst bort från ämnet lite. Tänkte mest bara kommentera att det var en smula ögonbrynshöjande att Hamlets lilla blåmögels Danmark skulle göra anspråk på att ta stafettpinnen från gamla pålitliga krutdurksBalkan.
En annan liten festlig, och naturligtvis obetydlig, detalj är hur araber framställt judar i tal, bild, skrift de senaste, ja hur länge är det, vänta...onsdag, torsdag, fredag....2000 åren som jordens avskum. Tätt följt av oss västerlänningar vars framtid alltid vilat i satans händer.
Det hör lika lite till saken som att så mycket investerare jo-jar ut och in ur Kina med ståkuk och ett leende bredare än då man får dela på en ask Alladin hos Viktväktarna. Det finns grova cash att göra i Kina. Lite moralisk flexibilitet angående Kinas respekt för de mänskliga rättigheterna är inga problem.
Men nu ska alla tassa omkring på äggskal i tyll och balettskor. För det är en ny flavor of the month.
Men medan andra länder ansluter sig till Danmarks försök att rätta till sitt misstag, är Sverige återigen en dag fel med sitt salivfuktade finger i luften och missade den västpolitiska solidaritetsvinden med bara några sekundmeter. Typiskt.

Så. Eftersom jag inte tillhör den typen av förälder som tigersprångskastar mig över en fjärrkontroll så fort TVn visar något annat än då Bolibompa gänget står med uppspärrade (nyfikna) ögon och tvångsmatar kidsen med moralkakor så kommer självklart frågor från barnen. Speciellt Vincent som även läser tidningar då och då.
- Shit, vad muslimer verkar vara farliga. Bränner de ambassader och vill ha ihjäl människor för några teckningars skull?!
Hmmm...tricky...är jag rasist, fördomsfull eller bara dum i huvet om jag svarar något annat än nej på den frågan.
Nej, Vincent, det är de inte alls. Det där är bara fördomar, det är små grupper som får tillfälle att hata och det ser värre ut än vad det är eftersom ingen filmar alla de miljoner muslimer som tycker att de här våldsdåden är pinsamma och riktigt dåliga för deras religion.
Det är det jag får ur mig för att det låter sunt och för att jag hoppas att det är så. För att lugna både mig och Vincent.
Och sen börjar vi prata om att 99 % av alla muslimer är som Adel som har squashhallen och är en underbar kille som bestämt hävdar att jag kan träna hur mycket som helst men om jag inte slutar upp att äta dumma grisen och dricka dumma spriten kommer det aldrig bli en bra spelare av mig.
Adel är en av som sitter utanför kamerornas linser och hukar i sin soffa och undrar vart vissa av hans systrar och framför allt bröder är på väg med hans tro.
Och vad är en fördom. Är det nåt nån hittar på och sedan förser en massa med den nyligen påhittade etiketten?
Och hey, let's face it, vi vill inte hoppa jämnfota hand i hand längs minneslunden och räkna antalet döda i kristendomens namn.

Kolla hur det ser ut på ditt jobb eller i din bekantskapskrets. Det finns alltid en liten twist, en liten kittlande tjusning i att finna gemenskap i att baktala någon. Mer sofistikerade än så är vi inte; V I, den överlägset mest sofistikerade varelsen på jorden.
Sällan skapar negativitet så mycket gemenskap som motsatsen, trots att alla vill leva i fred och mår bra av att vara glada.
Märklig ekvation.

Nog om det nu.
Vem i helvete uppfann skridskon. Ok, det är inte så svårt att haja, det är halt, metall under foten. Yippie, tjohoo, vad det glider.
Det finns en inte alltför långsökt logik i det. Men snörningen. Kom igen. Vad är det för fel på kardborre eller pjäxknäppning, eller nåt mellanting som det är på snowboardboots.
En anledning till att jag hatar att åka skridskor är för att jag inte kan det. Plus att M åkte konståkning till hon var 17 och hennes knä fick nog.
M är helt oberörd av att isen är som snabbfryst daquiry och hoppar omkring, landar och har raka armar och hög svansföring. Jag trillar vid en vanlig inbromsning och vill ta alla som såg det med mig genom isen.
Men M snurrar 12 varv i svarvhastighet, låter imponerade långfärdsskridskovänner gillande stanna till och åker sen fram till mig som om jag är med i hennes fria program, lägger armen om mig, kysser mig varpå hon åter slår ut med armarna och bugar.
Jag står som ett mongo och balanserar och rodnar, vilket ingen ser eftersom solen lyser med 40000 watt.
Ha-ha, tänker jag. Det kan ingen av er andra göra. Och sen slår jag också ut med armen och bugar.

Vi promenerar över den plogade delen av Trekantsisen fram till monsterbacken. Det är alltid lika festligt när det är kallt som fan, nedåt tio minus, och folk glider runt i svindyra feta dunjackor, men inget på huvet samt Pumas balettskor på fötterna. Leon tittar på mig och höjer ögonbrynen.
- Såg du, táto, lycka till med värmen.
- Ja, men det är tufft och snyggt när man kan bryta av öronen och tårna och knapra på dem till den varma chokladen när de kommer hem.
- Táto, du är så knäpp.
Snön yrde kring våra röda kinder när vi åkte den 80 meter långa backen från toppen, ömsom på fötterna ömsom på häcken. Man vill inte förlora kontrollen i den lutningen och snurra ut i skogen på vänster sida.
Leon hade sina allväderstövlar dagen innan och det gick ju naturligtvis åt helvete. Han kämpade som ett svin i nedre delen av backen, försökte forcera en sträcka på tre fyra meter i säkert en kvart. Jag stod och tittade och led. Att jag ropade hans namn och sa att det inte gick med gummiklumparna på fötterna bekom honom inte. Leon hade redan fixerat sig vid att besegra isen under fötterna. Det var som att försöka ta sig upp med rullskridskor.
Sen satt Leon och deppade i en av pulkorna nästan en halvtimme medan Vincent och jag gick upp till toppen av monsterbacken och tittade ut över hela stan.
Väl tillbaka var Leon stelfrusen, såklart. Snabbvärme med kramar, varmluft genom tröjan och byte av handskar.
Därför var Leon extra stolt på söndagens bergsbestigning i sina vanliga vinterstövlar och modet att åka på fötter och bak. Det var verkligen askul.
Mycket roligare än de där jävla skridskorna.

Vincent åkte själv för första gången i söndags till sin målarkurs på Regeringsgatan. Men han var lite osäker på hur han skulle gå på Centralen efter att han klivit av t-banan.
Gå förbi pundarna och håll höger, in genom glasdörrarna och sen ser du rulltrapppan upp till Gallerian. Och resten kan du ju.
- Vad är pundare, säger Vincent.
- Håll höger över Plattan så prickar du rätt.
Och han jobbar järnet med ett häfte om Japan i skolan. Vincent klagade på att hans hjärna inte är lika bra som den var i 5an, då han tyckte att allt var jättelätt.
- Jag får anstränga mig mycket mer och uppgifterna blir svårare och svårare, tänk om min hjärna håller på att stanna upp.
På 12 sidor i Vincents roliga, intressanta och handskrivna häfte om Japan hittar jag t v å stavfel.
Medan jag är med Leon på judon diskar Vincent upp efter frukosten i morse och förbereder pastavatten till grytan. Han lägger fram tre tallrikar, gafflar och linneservetter.
Ja, linne! Varför ska vi torka våra mjuka läppar i papper. Linne är svinbilligt och man kan i princip koka det.
- Du ska inte ha så höga krav på dig själv, min finaste pojke, du måste ha kul och vara intresserad av det du gör - då blir det bra.
Jag kommer att sakna den dag jag flyttar och Vincent och Leon ligger i varsin säng. De är så fina ihop när dagen är över och vi pratar om allt möjligt.

Den nya grannen mittemot, eller ja, de har ju bott där sen förra våren, hon glider runt som professor Balthazar hela jävla tiden i sin lägenhet. Kärringen sitter aldrig still. Hon piruettar runt precis på samma sätt som Gitty i våningen ovanför oss på Skeppargatan gjorde. Där vi växte upp.
Det ska hela tiden fixas och helst prata om det medan man fixar det också. För sig själv, lite anklagande sådär. Sen i triumf när smutsen eller nån dekorativ detalj justerats.
Påminn mig om Gitty. Hon är värd mycket större space än bara några rader.

Jag rekommenderar varmt The Aristocrats på dvd. Stäng inte av efter en kvart som jag höll på att göra, utan lossa lite på det politiskt korrekta bälte som stundtals gör dig så svullet skitnödig och du kommer upptäcka lättnaden i att skratta åt det mest groteska och vulgära.
Och sist men inte minst; boka biljetter till Shazia Mirza på Södra Teatern den 19 februari. En brittsk/pakistansk brud som är bland det roligaste och smartaste man kan se och höra i vår svårt bigotta värld just nu.
Det är exakt vad man behöver! I alla fall jag. Förutom vitaminer och mer sömn, eftersom en förkylning fått ned mig i partär. Därav vissa av ovanstående hallucinationer.