Lögner och bekräftelserfiskare

En vecka har passerat. Eller passerat. Det är ju inte så att jag har stått vid röd gubbe och glott på den som om veckan varit ett demosntrationståg fullt av Reclaimidioter.
Dessutom kommer den gångna veckan aldrig tillbaka, aldrig göras ogjord, för alltid fallt i glömska alt bevarats i mångas minnen i all evighet. Däremot kommer världen alltid att vara full av folk som bara kan sträcka ut händerna och vråla Vill Ha!
Nätterna, och i synnerhet morgnarna har virvlat av symboliska drömmar. Inte helt oväntat om vårt landställe utanför Prag. Dagarna har färgats av detta. Jag har blivit berörd av småsaker, varit ovanligt lättretlig, i synnerhet då jag känt att jag förväntas leverera av enda anledningen att nån vill det.
Jag har känt mig förföljd och påkommen. Påkommen med vad vet jag inte, men bara det att vårt lilla 1700talshus blivit misshandlat av minst två främlingar har gjort att stället dit jag alltid kunnat ta vägen, där tryggheten var intakt och ren från alla oroselement. Även då mörkret sänkt sig över sinnestämning så har stugan och platsen varit lojal.
Den enda förhoppningen är att våldtäkten blir lika graverande för framtiden som Palmemordet. Chock ett tag, bedrövelse, ofattbart att det kunde hända, ilska, hämndlystnad, men hey, tid passerar. Och det som varit är trots allt 99.99% av grundkänslan.
Hoppas jag.
Jag har vandrat nedför vägen mot huset hundra ggr den senaste veckan, vetskapen om att någon varit där med slägga och yxa och slagit sig trött och uttråkad, hur den känslan är. Den enda trösten jag har är att det finns en annan sak där vilket lyckligtvis gått förövarna helt förbi. En väl bevarad hemlighet för hela socknen.
Tidigt förra veckan hade Simona styrt upp en smed och en snickare för att fixa det allra värsta. Jag fick smset precis då jag lämnat Leon på judon och blev så lättad att jag ställde mig i en port vid St Eriksplan och började böla. Det var som att få ett besked att nån överlevt en olycka och ligger med stabilt tillstånd i en respirator. Att hon i alla fall lever.

Mycket händer i verkliga livet också. Inte minst för Vincent och Leon.
På Leons judo hade nån snott hans favoritklädesplagg, en tomatröd Spitfire keps. Nån liten skit hade spanat in kepsen på Leon och var Leon stoppade den i sin väska innan han bytte om. Den var borta i några dagar. Leon ville sluta på judon. Han hade kännt sig så förråd av att veta att nån av de femton judokompisarna han kört med under så lång tid plaerat att sno något som betyder så mycket.
Men Leon ville ändå inte att jag skulle berätta något för ledarna på klubben.
Jag brukar lyda när Leon ber om något. Den här gången sa jag okay, men hade inte en tanke på att följa det.
Jag ringde upp ledarna omgående eftersom de i n t e är av den skolan att tysta ned något; judo handlar om framför allt respekt för andra människor, ödmjukhet och disciplin. Liksom andra seriösa kampsporter.
Judon är inte som många fritids där det tystas ned saker och hoppas att det bara ska gå över. Precis som många gör i alla relationer; att de bara ska bli friska utan att man avlägsnat bölden tillsammans.

Och Leon som är en liten man av principfasthet och ärlighet ska inte behöva drabbas av stöld och lögn om det kan undvikas.
Inte uppfostras med att det är okay, att det är så livet är och att det bara är att gilla läget.
Man måste inte gilla läget.
Jag sa som det var. Att det inte alls var så som Leons mor sagt, på önskan av Leon, att kepsen "kommit bort", utan att den blivit snodd och hur Leon reagerat. Hur han kände sig svikt på judon efter att ha älskat att gå där i snart två år.
Det tog en ett par dagar och plötsligt hade kepsen "dykt upp". Antagligen nån förälder som undrade hemma var i helvete en sån keps kommer ifrån och sagt att den omedelbart skulle lämnas tillbaka.
Återigen ett sms fyllt av lättnad, som om man vunnit något.

I onsdags var det dags för Leon att åka t-bana från Liljeholmen själv för första gången. Han hade lånat Vincents mobil. Jag frågade honom flera ggr om han var okay, att han inte behövde spela cool utan lugnt kunde säga att han ville att jag skulle följa med.
- Det är ingen fara, nån gång måste ju vara den första, táto. Och jag behöver ju inte byta.
Tåget var rätt fullt och det fanns ingenstans att sitta. Leon ställde sig intill dörren och högg tag en av stolparna. Jag vinkade en halvmeter ifrån honom och gjorde slängpussar. Leon vinkade och gjorde v-tecknet. Han försvann in i tunneln.
En kvart senare ringde Leon från Karlaplan och sa att han var framme, att det hade gått bra och nu skulle till skolan.
Tjockt i halsen igen.
- Du är så duktig, min finaste pojke.
Leon var så fin när han berättade om sin resa senare på kvällen.
Han hade stått hela resan med ont i magen för att inte missa Karlaplan och dessutom med handen på mobilen i fall den skulle surra till. På Gamla Stan blev Leon orolig då han tyckte de sa Karlaplan, men så såg han att stationen inte liknade Karlaplan och han stod kvar. Och innan han gått till plugget så sprang han förbi sin mamma för att få några stärkande kramar efter resan.
Man lever sig in så i hans storys. Inget koketterande eller fiskande efter sympati, med huvet på sned. Bara rakt uppochner. Det man hör, det hände.

Och Vincent. Vincent tränar sin nyopererade tumme varje morgon och kväll och kommer att få en rörlighet i övre leden på ca 30 %. Messet då jag fortfarande var i Prag spred en svårkontrollerad känsla av maktlöshet "nu är Vincent sövd och de ska strax börja operera".
Jag vill inte att Vincent ska sova, han ska vara vaken, tänkte jag.
Allt gick bra förutom att Vincent spytt halva dagen av narkosen. Efter sommarlovet är det dags för den andra tummen.
Och han pluggar som fan just nu. När jag i torsdags sa att vi blivit inbjudna att käka sushi på Ljungan tackade han nej, sa att han kände att han behövde gå igenom morgondagens pronomenprov en sista gång...Han fick 39 av 42.

Tjejer börjar bli alltmer intressant för Vincent. Han fyller ju trots allt 13 under sensommaren. Och hur försiktig han är. Hur han försöker förstå hur hon känner sig. Vincent hade lagt ut spaningsuppdrag med hjälp av en bra tjejkompis för att pejla statusen.
Objektet i fråga, J, hade just blivit dumpad av sin förra kille, vilket hon var jätteledsen över men frågar ändå chans på Vincent eftersom rumour has it att han gillar henne.

Senare under samma dag ångrade sig J med orden att hon känner sig förvirrad men gärna vill vara kompis.
Vincent berättade hela grejen efter middagen och jag förklarade läget för att dämpa hans känsla av att ha gjort bort sig.
Han är förtjust i en tjej som är knäckt över att hon blivit dumpad och att han inte ska lägga ned för mycket energi eftersom en person som fortfarande är kär i en annan mestadels använder sig av andras uppvaktning för att det ska göra mindre ont. Och som omedelbart lämnar de(n) nya uppvaktarna vid minsta vink från den som skapat detta ont.
Han skrev ett jättefint brev till henne och lämnade det i fredags. Det stod att han förstod att hon är förvirrad (no shit, hon frågar först chans och sen ångrar sig när Vincent gett henne bekräftelse med att svara ja; tänk att det börjar så jävla tidigt, det mönstret) men att han tycker jättemycket om henne och gärna hittar på något nån dag om hon har lust.
Vet inte om han suddade ut hjärtan och upprepningar som jag rådde honom till eftersom jag trodde att hon inte var så mottaglig för det exakt just nu, men vet inte hur det gick med den saken.

Natten mot lördag har jag och M precis kommit hem och låst dörren. Då ringer det på dörren. Klockan är halv 2.
Det är Gerry, min granne som älskar att tvätta, äta två-tre korvar efter varandra i Svandammsparken samt alltid har för korta byxor samt sandaler, gärna med sockor i.
Gerry har bar överkropp och håller två kylda flaskor Starobrno i ena handen. Han vill gratuelera efter Tjeckernas vinst över Finland i VM och att ha hamnat i final. Jag grattade honom till att Sverige också är i final.
Gerry sa att det var kul men att ännu bättre var att Finland vunnit schlagerEM, att han spelat på dem både i semin och i finalen på Unibet till först 20 ggr och senare 12 ggr pengarna. Han hade en längre ganska manisk utläggning om hur det funkar med oddsen på Unibet. Gerry lirar på allt. Om det skulle gå skulle han lira på vad köttfärsen kommer att kosta på Vivo nästa vecka.