Vänta här, jag kommer snart

060503

Ibland säger man; vänta, vänta kan du vänta ett tag, stå kvar här jag kommer snart.
Och sen dröjer det ett par veckor innan man dyker upp igen. Eller ett par månader, eller år. Eller kommer aldrig mer tillbaka.
Eller så kommer man tillbaka och säger;
hej, förlåt att det dröjde; var var vi nånstans.

Det blir alltid ett sånt avbrott när en vecka av tvångsblogg uteblir. Inte för dig kanske men för mig. Jag vet att det är något jag försummat. Och sen glider jag runt och låtsas inte om att det är något jag struntat i.
Du vet precis vad jag menar. Något man skjuter på framtiden. Vissa saker gör man i övermorgon. Vissa saker ligger fortfarande on hold sen åratal tillbaka.
I bästa stunder känner man hur lätt allt skulle vara. Att man är stark och vid gott mod precis så där perfekt så att man kan stega upp till en person som är på helt fel plats in ens liv och göra så att allt blir rätt igen.
man kan glida runt med denna återkommande attack av välvilja under flera hundra år.
Okay, inte flera hundra men utan problem i 10-20 år. Eller 47.
Det är lättare att låta bli, det är lättare att luta sig emot att inte göra, lättare att vara kompis med "låt-det-vara".
Och av någon anledning kommer motståndsargumenten i större klungor, med större kraft och skenbart varmare gemenskap.
Egentligen inte helt olikt att skitsnack binder folk samman snabbare och tajtare än att gå ihop och tala väl om någon.

Det finns flera personer jag förmodligen skulle behöva generöst med alkohol eller droger för att kliva fram emot och erbjuda famnen "nu börjar vi om, du och jag, tillsammans. Metodiskt pratar vi igenom det som varit och visar varandra respekt och hänsyn och så ska du se att bara det gör att vi tar ett myrsteg åt rätt håll. Och vad viktigast är; vi tar det myrsteget tillsammans."

Man känner "ta inte på mig, din knullboll", när en högst perifer bekant i fyllan lägger armen om en och säger "fan, vad jag gillar dig, vi måste ses mer". Speciellt om man inte är packad själv blir detta förslag ungefär lika intressant som att åka på en 2veckors djupromantiskt semester till en öde ö.
Men är det inte just det som vore så bra.
Det finns ju människor man skulle behöva göra just detta med. Människor som finns kvar i ens liv för att de s k a finnas där men som det bara är konstigt och skaver med.
Visst, visst, man träffar de aldrig, men att fysiskt inte ses betyder inte att vissa personer inte finns i ens liv.
Vissa måste man välja bort. De som inte vill, de man faktiskt inte fixar själv för att ens egen personlighet inte kan göra avkall på att transformeras in i den andre på ett osunt sätt, man kan inte tvinga folk att inte reagera som en duellant på hej, att de drar sin pistol och duckar samtidigt.
Men då är det inte längre ens eget problem, men att inte träffas av ett skott kan göra ont ändå.
En skilsmässa där man egentligen inte ville skiljas.

Andra människor kan jag ibland få ont i magen av att eventuellt stöta på. Folk som jag sårat, tjejer jag skäms över att ha haft något med att göra, polares partner som man inte har ett skit att säga, jobbmänniskor man hamnat i samma gäng med av misstag, men även människors vars agenda plötsligt ändrats och som skapat konstigt lite vid sidan av medan man varit ouppmärksam.
Jag kommer aldrig mer att låtsas att saker och ting är något de inte är.
Jag kommer att be om råd rakt ut hur jag ska bete mig eftersom det känns konstigt.
Det är svårt att ha koll på andras undermedvetna flavor of the week och att en dag förstå att man inte tillhör en av dem behöver inte nödvändigtvis betyda att man straffat ut sig själv.
Det är med lika stor sannolikhet ett moodswing i slow motion som böljat fram i den andre personen. Gå däremot inte med på att ta på dig skuld bara för att den som vill checka ut pratar för er båda eller lägger orden i munnen på dig.
Avbrott och konsekvenserna av det är oftast bra om man inte börjar älta.
Det enda ältandet gör är just att för lång framtid, kanske för alltid göra en fortsättning på relationen omöjlig.

Jag drar till Prag i eftermiddag. En kortis bara till tisdag. Moster fyller 75 idag och jag ville överraska henne på firandet i kväll.
Ska bli skönt att komma ut på landet och se en natur som bytt om för länge sen, kissa mot körsbäret eller valnöten medan solen strilar genom äppelblommorna, borsta tänderna vid vattenpumpen och dra ned till Vera i byn för att köpa gifflar och skinka.
Min kusin Simona har dessutom lite ledigt i helgen i sitt hysteriska repschema till 23 maj.
Hon har varit en av mina absolut närmaste vänner i hela mitt vuxna liv. Längtar som fan efter henne.
Prag kommer att bli bra. Prag är alltid bra. Nästan lika bra som landet fyra mil därifrån. Det enda som tappat charmen är att man fortfarande får käka cigg överallt.

Så vad har hänt de senaste två veckorna.
En hel del.
Har fortsatt att jobba för Synsam runt om i landet. So far so good.

Fredagen den 21 april år 2006.
Jag sitter på ett Kullaflyg på väg till Stockholm.
Åkte ner till Ängelholm med kvart över 8 tåget på morgonen. Underbar resa. Det är liksom det som är den större delen av jobbet. Att åka tåget och skriva och tänka och färdas ut och in i sitt och andras liv.
Vill du flyga, frågade Synsamkvinnan i Ängelholm.
- Nej helst inte, jag vill åka tåg.
- Det är en ganska bra bit.
- Bra, ju bättre bit desto bättre.
Men så flyger jag hem. Det är ett sånt antiklimax. Inte coolt, inte roligt, bara fjuttigt och menlöst. Som om jag reste till Ängelholm men kom aldrig tillbaka.
I flera dagar hade jag en fantasi om att ta kontakt med en tjej som jag visste lever i Ängelholm. Träffade henne i Stockholm sommaren 1991 och tillbringade några nätter. Vi pratade inte så mycket men hade sex i en lägenhet hon hyrde på Upplandsgatan vid Vivot. Jag vet ingenting om henne mer än att hon på den tiden vi sågs jobbade som kock på en krog i Gamla Stan. Att hon gillade och kunde laga mat. Visste vad mat gick ut på.
De kvinnor jag träffat i livet som kunnat handskas med mat är en handfull. Det var väl så vi började prata.
Hon kom hem till mig en morgon vid halv 5 med en halv flaska Jäger. Vi sänkte den och satte igång.
Inget galet eller konstigt men extremt skönt.

Och förresten vad är hela grejen med den nya debatten kring att "pojkar" kring 18-19 tittar på internetporr och skojar med sig själva. I den åldern vill man nästan inget annat än att knulla och fundera över hur man ska få till det.
Och att flickor i samma ålder benämns som storkonsumenter av porr om de porrsurfar en gång i veckan.
Och beroende på vad det skrivs om så heter det män om killar som är 18-19 eller pojkar om man lägger en moralisk värdering i nyheten. Precis som i aktuellt. Man presenterar det som något anmärkningsvärt, något som visar att saker och ting inte står rätt till.
Tjejer beskrivs som flickor ännu högre upp i åldrarna för att man ska höra klangen kring oskuld,utsatthet och offer.
Män i 18-åldern och flickor på 21.
Enligt samma undersökningen var 3 %...yeah right...3 av 100 tjejer tittar på porr en gång i veckan eller mindre. Visst, visst.
Och att den tillgängliga internetporren gjort att anal- och oralsex blivit vanligare. Som om det varit okänt tidigare under människans 50000 år i civilisationens tjänst.
Kom igen för fan.
Okey, man kanske inte vrålar "ta mig i lillen" på första dejten men oralsex....eeeeeh, är det någon som tycker det är oskönt att bli oralt tillfredsställd? Är oralsex att betrakta som sexuellt avvikande eller apart som man mer eller mindre behöver tvinga folk till.
Och det här jävla tjatet om ansad bikinilinje eller trimmad penisrot.
Ge upp för helvete! Det är ett estetiskt mode precis som alla andra moden som kommit och gått sen stenåldern.
Att bada i vax och vara len som en delfin är super-ok så länge man lämnar venusberget eller kuken begravd i ogenomtränglig Costa Rica djungel. Många brudar rakar armarna, många snubbar vaxar axlar och rygg.
Allt är okay att raka och trilla utom mellan benen för då kränker man sig själv, då har man fallit offer för sexindustrin. Precis som att fyla lökarna med silicon käften med restylan eller pannan med botox.
Ingen annan nation i världen har som Sverige missbrukat orden kränkning och värdighet.
Kolla Sylvia, hon ahr kränkt sig själv och ser ut som Jokern i Batman.
Klart att jag inte tog kontakt med tjejen från sommaren 91. För att säga vad, liksom. Hej, what's up!

Tänk om vi hade störtat med det här Kullaflyg-propellerschabraket. Vilken pinsam och onödig död.
Jag knäppte inte av min mobil.
Och fortfarande kan man hamna i diskussioner med folk som säger att man faktiskt inte kan veta om påslagna mobiler är ofarliga.
Jo, det kan man veta.
För övrigt var giget i Ängelholm det mest opersonliga hittills. Trevligt och allt det där men mycket mer jobbmässigt till skillnad från den familjära stämning jag blivit bortskämd med. Nästa gång är det Örnsköldsvik om en dryg vecka.

26.4. 2-3 pm

På väg till Centralen för ännu ett gig i Götet, för dagen chockerande nog regnfritt. Vilken tur att jag lyckas pricka in en av deras 22 soldagar per år.
Ombord på tunnelbana kliver en brud i svart. Nej, ingen pandagoth. Inte Corpse Bride.
Den här tjejen osar sorg. Hon är på väg till en begravning. Hon är jävligt svart, allt är svart utom guldet på hennes händer samt guldet på henne jättelika solbrillor. Svart kappa, svart skjorta, svarta byxor och svarta lackstövlar. Svarta lackstövlar. Och dessutom platinablonderat hår. Som är utsläppt. Lackstövlar och utsläppt blonderat hår.
Den vars begravning tjejen i 30-35 årsåldern är på väg till stod henne nära verkar det som. Men det behöver inte vara så.
Begravningen i sig kan vara skälet till att hon står och ser ut som en staty i fyra stationer med tankarna långt bortom andra medresenärers.
Men även i sorgen vill tjejen vara snygg. Allt hon har på sig är snyggt mer än lovligt gränsande till sexigt.
Jag vet inte om jag vill trösta henne eller slita in henne på ett hotellrum.

En rätt välklädd man fyra platser ifrån mig har på sig YSLs Kouros, en av de vidrigaste herrdofterna efter hela AXE-serien.
En 20 år gammal raggparfym från Rhodos gjorde plötsligt en mycket otäck comeback på tåget hem.
Jag vill se skyltar på tågen på vilka det står att man inte får lukta som en billig bulgarisk hallick på resor längre än 20 km.
Ett mobilsamtal på ett par minuter "hallå, hallå hallå, sj's skitnät, är väl ingen fara. Folk ger upp det efter ett tag ändå, men att sätta på sig Kouros eller Anais Anais, det vidrigaste i flytande form efter smörsyra och alkokiss i t.banehissar; det går alldelse utmärkt.
Nästa gång du är i Göteborg, vad du nu har för skum anledning att åka dit, besök Basement. Helvete vilken bra mat.
Åt middag med de härliga kvinnor jag jobbat med och det var en toppenkväll.
Några bord ifrån oss satt det obligatoriska gänget med botox/sillishäxor från i 40+ som skrek av skratt en gång i kvarten för att liksom påskina hur fruktansvärt jävla kul de hade.
Och vår vinservitris såg ut som 12 år men var mycket kunnig.
Och vilken mat. Bättre än det mesta sex.

Såg Anchorman med Vincent och Leon (fyller 9 i morgon). De garvade högt. Senare skulle Leon förklara för sin mamma att de sett en film med rätt mycket killhumor, att det var en ganska manlig film.
- Manlig, stönade Vincent, hur kan DU säga att den var manlig, du leker ju fortfarande med gubbar, Leon.
- Jag leker inte med gubbar, jag leker med män, blixtreplikerade Leon.
Vi firade Valborg med ett par vänner till mig som varit tillsammans en gång i tiden, för 15 år sen. Idag är de båda inne i skilsmässor som gör ont och går allt annat än smidigt.
det verkar som om att det väntar de flesta. Å andra sidan är det ovanligt många som kommer helare ur dessa i dag än förr. Mindre bitterhet, mer lösningar och lättare axlar
Vi stod och tittade på elden medan Vincent vakade över småbarnen och Leon skickade flaskpost och berättade om läget för upphittaren.
Vin tittade in elden. Några sjöng. Att titta in i en eld. Det är väl det absolut enda som alla finner nån slags ro i. En av våra tidigaste gener om att saker och ting är rätt okay ändå.

Nästa veckobrev ska jag skriva på den politiskt korrekta miljonsvenskan. Precis så som vissa av nån okänd anledning godkända språkrör för alla blattar i Sverige bestämt att miljonsvenska ska låta. Som om den vore en dialekt.
Till dess önskar jag dig framgång i allt,