Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

Född i Prag, uppvuxen i Stockholm. Pappa till Vincent, 15 och Leon, 12

måndag, juli 17, 2006

Flygplansbältens charm

Det bästa med när flygvärdinnorna visar bältena är att man kan fantisera om hur de hjälper en att på ett mjukt men ändå beslutsamt sätt dra åt bältet på olika ställen när man varit en olydig pojke. Eller hur man fäller dem som en rodeokalv och virar bältet runt deras handleder och anklar medan man drar djupa andetag ur de små gula syrgasmaskerna.
Denna gång på väg från Prag fanns där en ny värdinna som hette Vladena.
Efter att ha haft två timmars försening på grund av åska och tvingats äta hundmat från en öststatsmatbespisning anno 1973, i och för sig bjudgodis som sig bör enligt interantionella regler, men vad är det för bjud när det vänder sig i magen på en vid blotta åsynen av maten.
Vladena hade ännu inte börjat hata flygresenärer, tittade i ögonen och log. Inte snygg så att det rann ned på skjortkragen men en ärlig och rar uppsyn. Jag ville smyga ned mitt nummer i hennes hand när jag tackade. Visa henne Stockholm, Skärgården, Kransen och mitt sovrumstak, äta frulle bland oliverna på balkongen medan Smetana porlar ur stereon och några timmar senare är Vladena på väg till Dubai.
Vad kallas den typen av vykort.

Czech Airlines har dessutom alltid den goda smaken att bjuda på något att dricka och tugga på, även om "maten" ser ut att komma från ett alldeles eget speciellt ställe där det växer en speciell skinka, vit minimajs, pyttepotatissallad och små frallor som håller 5 grader hela flygresan. Jag vet inte hur de gör men jag blir lite kåt eftersom jag inte förstår. Mycket saker jag inte förstår blir jag kåt av.
Utom människor. Människor som jag trots försök att förstå och känna in inte blir ett dugg lättare att förstå gör mig inte kåt alls. Bara trött och irriterad. I de flesta fall kan man låta dem passera.
När en turist är lite snurrig på stan så ler jag och skyndar till undsättning men när en person från en annan svensk stad lägger sig med sin familj i rulltrappan vill jag dunka honom i ryggen med ett klistermärket Bonnläpp.
Simona och hennes två söner flög med denna gång för första gången. Den äldsta Marek fyller 20 under sensommaren (mitten på sep kallas i övr Europa ej för höst) och är en superkusin. Smart, kul och med öppna ögon och öron. De drog hem med brorsan som stått hängt som en salami på Arlanda och väntat i 2 timmar.
Fattar inte vad fan Arlanda har en sajt med departures och arrivals när den som går ut för att kolla förseningar för att slippa stå och hänga som en salami på Arlanda inte uppdaterar den.
Vladena undrade om jag ville ha något ur sortimentet. Jag frågade om jag kunde få ett halvt kilo flygplansskinka och lika mycket vit minimajs till något bra pris. Det var i den sekunden vi blev ett par.

Kan du sänka rösten, Oldsberg, innan jag rufsar till backet på dig och sliter bort en knapp i skjortan som gör att du hamnar i Rosengård i stället för Båstad. Shut the fuck up, eller flytta in i 2a klass och plocka poäng från tågluffarna.

Förlåt var var jag, just det, här i vagn 1 på väg till Båstad. Redan på Centralen blev jag på bra humör. Såg en tjej som lasrat bort sin svanktatuering. Fylldes av en enorm respekt och ville gå fram och krama henne och säga "ring när du vill, du är bra".
Sen kom jag på att det lika gärna kan vara en riktigt avancerad tjej som bara väntar på att huden ska nyktra till och sen drar hon på ett nytt konstverk, så jag lät bli, men vi fick ögonkontakt och jag nuckade
Andra gången i mitt liv jag är i Båstad. Första gången var för 15 år sen och handlade Båstad om något annat. Eller i alla fall inte i dagens omfattning. Undrar vad tennisspelarna världen över säger om Båstad Open. Förutom att det är som en blandning av Finlandsbåten löningen innan jul och upplopp på Ibiza.
Det kan jag tala om för dig, den är jävligt open för alla därför åker ingen dit. Ingen spelare man hört talas om som inte vill ha betald semester med träning och en halv melon för besväret.
Final mellan Aragon Lejonhjärta och Pumchi Chop Mbege. Båda från Papua Nya Guinea.
Tänk att åka ut i kvalet till Båstad. Då ska man nog fan syssla med något annat.

Jag ska jobba för Synsam som Florence. Det ska bli jävligt intressant. Att få ta del av hela sörjan iklädd en roll och därmed kunna säga lite vad som helst. Jag ska prata om glansdagarna med Ilie Nastase Guilerrmo Vilas, Connors, Borg.
Om jag träffar Borg ska jag briefa honom om att resåret i hans kallingar inte håller för mer än 30 tvättar

Vet inte och jag skulle vilja få mitt varumärke nedgeggat av en geggig roskildefestival fast med back, Prada, LV och Dompan.
Som amerikaner i Prag. De är som ryssar men har bättre kläder och luktar mindre svett eller parfym. Glupskheten, den romerska genen vaknar till liv och nu ska det tuggas, pullas och vrålas, kastas dricka och mat och talas latin; nej visst nej, inte latin, inget språk alls, bara vråla.
Känner mig lite bonnig just på grund av det; att jag inte vet hur man gör. Jag kan bara röja till en viss gräns. Alkohol och droger och nakenhet är kul men inte när det kommer i Birka Princessdoser. Då försvinner charmen.
Man kan stoja och grisa och vara romersk dekadent men inte utan charm.
Det var som Oscar Wilde sa "Det finns inga dumma eller smarta människor, bara människor som har eller saknar charm".

Jag äter ett tjeckiskt äpple. Sen är den resan till ända. Eller tjeckiskt. det är klart att äpplet inte kommer från Tjeckien, men är köpt där.
Vincent och Leon ringde från en liten ö i Grekland och sjöng när jag firade födelsedagen på en så kallad ranch. Jag började böla såklart, mest för att det skulle dröja ytterligare tre veckor innan jag skulle få se dem igen. Ibland är sms verkligen bättre än live.
Den 9de köpte jag äpplet.
Det kommer att bli mycket äpplen i år. De små kulorna kommer att tynga grenarna ordentligt i höst.
Ute på landet var det bra igen. Huset är iordningsställt och man ser i princip bara brytmärkena och att en del prylar är borta samt 90 % av min garderob.
Jag kommer med stort intresse att följa befokningens klädval från de närliggande byarna när de dyker upp i Lad'as Pub. Och höra mig för på vilken loppis de köpt jeansen, t-shirten, sweatshirtsen och skjortorna. Sen kan vi jämföra vem som gjorde bäst kap.

UD avråder svenskar från att resa till Libanon. Det gråts i många svenska radhus nu. Som alla har planerat Libanon i mitten på juli med ungarna. Nu är det ju som skönast där. Mellan 35-40 på dagarna och svalkande 27-28 på nätterna.
UDs samarbete med Försäkringskasssan att de rekommenderar nybildade familjer att ta ut föräldrarledigheten i Beirut kommer definitivt att omvärderas de närmaste månaderna.
Och Israel gör som vanligt precis som de vill. De har varit förföljda sen innan Bibeln trycktes och det får alla veta och käka upp hela tiden. Alibit. Och USA backar lydigt upp vart Israel än riktar sina missiler.
Det är bra och naturligt och logiskt, precis som Israels attackalibi.
Lika logiskt som ett bra ligg från då man var 19 år; det har förflutit 10-20-30 år men det är bara att slå henne en pling och säga att man är på väg över halv fyra en valfri morgon.
"Älskling, älskling, vakna, du kan du vara snäll och väcka ungarna och ta med dem till farmor, jag kommer att få besök om en stund."
Lojalitet på den nivån går inte köpa. Men det är precis vad Israel har lyckats med.

Maila in dina bilder till tv4, lekfulla bilder, leka med ljus, leka med rum, leka med grannen, leka med baginbox, plåta allt och skicka in till tv4.
Eller skicka in en okänd bild av nån toppfotograf och ge Tv4s proffs tillfälle att få göra bort sig genom att ge amatörfotografen tips.
Tone tyckte att när gubben Anders i samma kanal presenterade vädret under den 30gradiga värmeböljan var likadant som när hon flashade sin vårtgård i korrekt ljussättning i Slitz.
Verkligen. Det är precis likadant. Jag vet flera som bandade inslaget med väderAnders och sätter på det när dejten har fått i sig tillräckligt med box och kommit rätt stämning.

Flera hundra husvagnar på en camping. Som en egen stad strax efter Varberg. Nya grannar under ett par vecor man aldrig kommer att se igen. Eller så gör man just det. Vi syns igen nästa år och kör samma repa.
Egentligen är det väl ingen skillnad vad man häller på varandra; Dompan i Båstad eller Box-Pasqua i Varberg. Där ligger faktiskt Båstad lite efter när det gäller att plocka upp trender. Den enda gången jag varit på en camping var en midsommarafton i Hallsberg (Hallstahammar?) 1982 och alla hällde allt på vandra bara nån timme efter sillunchen.

Vill passa på att gratulera Staffan Hildebrand som fyller 60 år. Varje gång vi hörs vilket brukar vara nån gång per år säger Staffan att vi måste äta middag snart. det har han sagt sen han skrek tack under sista tagningen av G för 24 år sen. Jag har inte sett så mycket som en korv med bröd sen dess. Som en pikant detalj tar jag mig friheten att avslöja att Staffan har just ett G tatuerat på axeln. Inte i svanken som ryktet gör gällande.

G på er,
D
inom kort med alla Se o Hör-detaljer från Finalhelgen i Båstad.

ps stannade just till Halmstad och har en fullständigt fantastisk anekdot från G-tiden, sommaren 83 då jag gled ned hit med min "maneger" Mange Meck, han var rödhårig, vältalig och bar vid tillfället kostym. Vi skulle möta upp ett par tjejer som hade skickat ett...ska vi för de yngre läsarnas skull... skickat ett relativt ekivokt vykort. Mindre än en vecka senare var jag på plats med Mange. Okay, jag har väl varit på charter da. ds