Papperskorgen från 4,5 meter

Nej, men vänta, det är inte lathet. Möjligen sämre disciplin men inte lathet. Lat är man om man skiter i saker, tänker att nån annan fixar det. Ungefär som hälften av de gäster som var ute hos Lager under midsommarhelgen. Drygt 20 pers, nästan hälften barn.
Det är alltid nån som dukar, grillar, dukar av, diskar, fixar sill, plockar fimpar, sätter på kaffe, hämtar mer dricka, sätter upp tält, fixar musiken, allt det som gör att hotellgästen trivs.
Alla är astrevliga, det är bra stämning. Ingen kommer med proppfulla tarmar. Många är brassar som inte får kramp överallt över att midsommarlunchen inte serveras exakt enligt regelboken. Skönt.
Det osköna är just att en del av gästerna beter sig som om de vore på ett hotell och inte på ett torp en mil utanför Enköping.
Det är så lätt att vänja sig. Veta att det blir gjort utan att behöva lyfta ett handtag mer än att fälla ut solstolen.
Och de andra, lika vana de, som drar på sig gummihandskar och går ned på alla fyra. Varje gång, varje middag, alla årstider, år ut och år in.
Det är ett dilemma; att inte reagera och ha det bra i flera decennier och att reagera och förlora vänner som tycker att man är ett tajtarsel.
Det var så skönt att se brassebarnen byta språk från svenska till portugisiska. Tillgång till en annan värld, till ett djupare och bredare liv, förståelse för andra. Gratisbiljett inga SASpoäng i världen kan matcha.
Kommunikation är allt. Oavsett uttal eller ordförråd.
Men när Folkpartiet påpekat det är de främlingsfientliga.
Jag fattar inte fientligheten i det.

Men det var ju inte det jag skulle prata om. Midsommar var kanon. Ingen blev full, alla var glada och Sverige åkte ur VM sen de lirade som Örgryte mot Juventus. Ingen var besviken. De flesta faktiskt lättade. Även svenskarna. Nu var det det de riktiga lagen kvar.
Den mest jämställda anfallstrojkan i fotbollsvärlden Blatten, Bögen och Negern hade inte levererat denna gång.

Och anledningen till att veckobreven inte längre kommer varje natt mellan måndag och tisdag är för att jag blivit mer osäker i kvalitén.
Ibland när jag läser efteråt så blir jag generad.
Visst visst, mycket av det som skrivs överhuvudtaget i syfte att underhålla eller att folk ska stanna upp och reflektera, fnissa, rysa, hosta till är fullständigt vedervärdigt men när jag känner att jag tangerar det, så skiter jag hellre i att sända iväg något över huvud taget.
Jag går inte igång att smeta in fejjan med nötcreme från Kicks och tycka att det är disco.

Motpolen i att inte skriva är rädslan över att inte ha dokumenterat det som hänt, ett slags alibi över att man var där, då även det mest obetydliga hände ingen annan än man själv la märke till.
Som då du slänger en persikokärna över rummet och den landar perfekt i papperskorgen.
Att man inte fanns en onödig dag förutom just då man prickade papperskorgen.

Leons rododendron slog slutligen ut den 5 juni. Det måste vara den sista rododendronen i Europa, kanske i världen. Sen står meterologerna och säger att maj faktiskt var varmare än normalt.
Normalt; ordet som blir alltmer bannlyst i vårt land. Norm.
Norm börja bli lika svårt och omodernt som neger.
Jag är så trött på vädernormen; att det ska vara varmt på sommaren.
När ska vi säga ifrån så att meterologerna äntligen blir arbetslösa.
Knappt två veckor senare är Rododendronen utblommad och torr. Alltså själva blommorna.
Och nu är de döda. Lilabruntorrfnasiga.

Jag tittade på Vincent och Leons kroppsspråk efter att vi varit på den mycket bizarra Mc Carthy utställningen på Moderna.
Leon är så i sin kropp. Går coolt och avslappnat. Vincent mer försiktig; armarna rör sig inte så mycket och han går väldigt rak.
Ändå är Vincent den som pratar om allt. Inga hemlisar som gör ont eller ens skaver. Han säger allt, berättar saker som tynger honom.
Leon är den med en mer skugglik agenda. Men som ändå levererar sanningar som om det vore naturligt att inte vara tyst.
Nykär i mina söner för 118de gången.
De drar till Grekland i tre veckor på onsdag. Jag till Prag på måndag.
Saknar dem efter varje mening de avslutar, varje leeende de bränner av, varje blick som viker av åt sidan i andra tankar.
Vi har haft konflikter på sistone. Sommarlov sen 9de juni med mycket nonstop tid.
Konflikter är bra. Konflikter är det som fördjupar kärlek när man nystar tillsammans. Och får ont i magen av hur bra det känns att ha gjort det ihop.

Vincent ringde från Grönan en eftermiddag. De hade spelat bort 150kr på chokladhjulet. Jag undrar vad Leon tänkte.
David och Jacob, deras kompisar, hade vunnit direkt och ville inte dela med sig, så bröderna Henzel fortsatte att spela för att komma lika. De förlorade nästan alla fickpengar de hade.
Vincent var bedrövad. Han tyckte det var så orättvist.
Jag kände med honom. Jag vet precis hur det känns. Man tror så mycket och så slutar det med ingenting, tomhet, en känsla av misslyckande. Jag kände mig otroligt nära honom. Sa att det är sånt som händer och att nu vet han det och har lärt sig nånting och inte kommer att göra om det.
Men Vincents bekännelse av det som inträffat, att det inte kändes bra, kom ur honom lika naturligt ändå och gjorde att jag ville fira det på kvällen. Jag köpte choklad och god mat och skålade för att Vincent berättade om chokladhjulet. Att det var det bästa so far under sommarlovet.
Leon sa att när Jacob kräktes efter Katapulten blev Leon så äcklad att han också fick en uppstötning med svalde den. Och så åkte Leon Extreme, Katapulten och Fritt Fall en gång till.
Jag är så nyfiken på hur Leon ser allt. Han är mer mystisk än Vincent. Mer direkt och mindre tillgänglig. En underbar kombination.
Ibland kan jag sitta och titta på Leon och undra var han kommer ifrån och fyllas av en så stor respekt att den nästan tar andan ur mig. Leon vänder sig mot mig, eftersom han känner att jag stirrar, bli förlägen och skratta till under den breda luggen; "vad är det, táto, vad tittar du på".
Inget speciellt, eller jo, på dig, för att du är så egen och speciell, det finns ingen som du Leon och jag är så otroligt glad över att få ha dig i mitt liv.
- Du är så snäll, táto.
- Inte lika snäll som du, Leon.

Inne på Hedengrens kommer lugnet över mig. Alla böcker som ingen öppnat. Jag älskar bokpärmar. Innehållet. Jag öppnar en bok på måfå och läser 8-10 rader. Känner direkt om det är bra eller dåligt. Om författaren har något att säga eller bara bluddrar på, staplar ord.
1001 böcker att läsa innan du dör. Jag öppnade den direkt och åkte med pekfingret över författarindexet. 43. Jag hade läst 43 böcker av de man måste läsa enligt den författare som sammanställt boken.
Alla böcker trängde sig på. Ryska författare, som tycks veta mer om människor än något annat folkslag.
Jag fantiserade om att skaffa ett antikvariat och läsa resten av mitt liv, bli eremit och sluta tvätta mig. Eller tvärtom, skaffa mig en trång engelsk kostym, börja vattenkamma håret, dricka thé ur benporslin och flytta ihop med morsan igen.
Dåligt upplägg.
Jag minns nån krönika av någon av Metros genier som krafsat ned sina en miljon tidigare tänkta tankar och som handlade om att man visst inte går miste om något om man inte läser.
Stick.

Det tragiska med dumma människor är att de är dumma med så mycket större entusiasm än de kloka är kloka.

En scenvan vän, jävligt kul och begåvad dessutom, uppmuntrar på gränsen till tjatar om att jag ska plocka russinen ur veckobreven och dra det på scen. Stand up. Jag är livrädd. När jag nattar Vincent och Leon så berättar jag hur ont i magen jag får av bara tanken.
- Men det är klart att du ska, säger Vincent.
- Ja, så kan du göra bort dig framför dina barn och vi kan låtsas att vi är där från en psykavdelning och tar hand om dig, säger Leon.
- Tack, det var precis vad jag behövde höra för att känna mig mindre rädd.

Tone är avstängd från TV 4. Tone får inte läsa vädret, stå och vara hög på svenska vädret med norska accent, just exakt den accent som alla i åratal hatat henne för. Allt rabalder för att en 35årig kvinna låtit ta bilder på sig själv i uppknäppt kavaj (hon hade säkert tvingats till detta, drogad och under vapenhot som alla andra utnyttjade).
Tone lyfter 600 lök per år på sitt väderskojande inklusive "konferencieruppdrag". Säkerligen var utviket för att klättra ännu ett steg i karriären.
Tone blev lurad, så klart (eftersom alla kvinnor under 40 är flickor och förleds att tro att det är något annat de håller på med än att visa lite mer hud och att det blir sexistiskt).
Jag har sett Tone ute på krogen med sina väninnor. Blicken, pladdret, kroppsspråket.
Tack, det är bra så.
Tone är lika karismatisk som Tobias Hysén när han i sin tur står och poserar med bar överkropp för Sveriges mest anonyma klädkedja, eller om det är en ständigt pågående outlet. Naturligtvis fick Tobias sparken från Djurgården eftersom Djurgården står för en stolt fotbollstradition och inte porr.
Porr heter det så fort nån drar ned blixtlåset på sin bäveroverall.
Det enda coola Tone kan göra nu är att ge 4an fingret och börja på vilken annan kanal som helst som ger henne påökt bara för att hon ska synas i deras i deras kanal. Hon kan inte vara kvar på 4an.
Kom igen, kolla hur när de summerar morgonsoffan och måste släppa fram Tone med väderprognosen vilken alla vet lika gärna kan gå fullständigt åt helvete.
Att vara meterolog är ju som att vara börsanalytiker.
Oj, det blev tvärtom i eftermiddag mot vad jag sa i morse, men folk åkte ut på picnic/tryckte in pensionen ändå. Hoppsan, här sitter vi i regnet och låtsas som om det regnar.
Vädret är arbetarklassens chans att få smaka segerns sötma. Hoppets att den utlovade solen verkligen dyker upp.
Jag vet inte exakt vad jag menar med det men det ser härligt elitiskt och långsökt ut.
En gång efter en krönika i Resumé fick jag ett fanmail från en arabisk snubbe som inte förstod vad jag sa men älskade vartenda ord.
En av de bästa komplimangerna någonsin.

Jag har skaffat en ny mobil. Efter nästan tre trogna år med den gamla. Och raderat alla nummer. Det är ett antibekräftelseexperiment.
Att våga börja om på noll. De som ringer ringer, de som smsar smsar. En telefonbok som innehåller 7 nummer. Jag gillar det. Till jag grips av panik och trycker in SIMkortet i den gamla luren för att slippa vara ensam.

Ha en underbar juli så länge. Jag är tillbaka lagom till ett gig i Båstad under finalhelgen. Säkert intressant. Men nu är det Prag och filmfestivalen i Karlovy Vary som gäller.

Du måste lova att göra det bästa av även onödiga dagar.