Johnny Weismullers gamla chimp Cheetah "läser" en bok om sin appolare i sitt residence i Hollywwod.


Denna sommar har sannerligen bjudit på sig själv. Alla vrålar hela tiden om tiden. Att den inte räcker till.
Min tid har bara räckt till och blivit över. Mindre då och sen, mindre nyss och snart, mer nu och nu. Och mer tid finns kvar.

En relativt nyskild tjej i huset. Jag har länge retat mig på hennes slarviga, lite sjaviga sätt. Att hennes dörr ofta är lite på glänt. Utanför dörren ligger inte sällan skräp i form av nån halväten kaka, ett kolapapper eller mandarinklyfta. Och bara ligger där i väntan på att den tystlåtne städaren dyker upp en gång i veckan och plockar undan.
Det är en bra övning. Att intressera sig för varför man hetsar sig på saker som inte ingår i ens liv.
Däremot ingår det att behöva stå ut med stanken av ruttnande sopor på grund av att samma kvinna, med denna udda fetish att låta dörrar stå på glänt även inkluderat sopluckor i sin repertoar.
Nu tänker du, lämna henne i fred, ditt as, hon är nyskild och större saker ockuperar hennes tankar än att stänga dörrar och sopluckor.
Ja, visst, men detta har pågått sen ett par år tillbaka.
Nu tänker du, skaffa dig ett liv, alla vet att skilja sig har en startsträcka på ca 2 år.
Okay, jag ger mig, du är empatins vapendragare. Soplukt är kanon när det är 25 i skuggan och jag får finna mig i den på grund av att separation gör en person lite disträ. Jag finner mig i det medan jag skaffar ett liv och sen finner jag mig i skräp och soplukt. Allt kommer att bli perfekt.
Idag har de tömt soporna och nu sköljer regnet bort alla minnen.
Det var förresten tjejen som bad sin man att ha det bra och kliva av hennes liv. Hon verkar må rätt bra. Ler mycket mer nu än tidigare.

Patrik Sjöberg och Sven Nylander har dragit i sig kola. De är narkomaner nu.
Det svenska bigotta moralhymnen böljar som norrländska koskällor över vår fina rena orörda natur. Orörd, fin och ren natur som är till grund för det ädlaste av hembränt.
Carolina Klüft äter katrinplommon och gör avbön för ett av de nya foton som tagits av henne. Avbönen gäller inte den gothsminkning som får Carolina att ha tätare mellan ögonen än självaste herr Borg utan avbönen gäller fotot föreställde Carolina i färd med att springa på en tågräls i skymningen.
Eftersom Carolina är förebild, och dessutom kvinnlig (viktigare), och tusentals ungdomar har henne som väggtapet i sina flickiga pojkrum och flickrum. Dessa rena katrinplommonätande ungdomar med råg i ryggen och havre i benen får nu för sig att det är helt i sin ordning att kuta omkring på tågräls efter mörkrets inbrott.
Och så nu detta. Förebilder för tusentals ungdomar har nyttjat narkotika. Visserligen fullvuxna män vid det här laget, har berusat sig på olagliga substanser, trots att de står i sin fulla indivuella rätt att berusa sig på vad de vill så länge de inte utgör fara för andra. Vilket inte är helt ovanligt när en människa överdoserar alkohol.
Att splita ett kuvert med några polare jämställs fortfarande med att suga av varandra vid ett dagis.
Det hade i alla fall accepterats som HBT, även om platsen varit olämplig som val av kärleksplats.

Jag brukar slänga in en V75a varje lördag på Liljeholmen och ser människor kliva ut från Systemet med sina kassar. Men det är inte människor som du och jag. Det är människor som bär i princip samma kläder året om, som dricker alkohol tills alkoholen dricker ur dem. Det är förbjudet enligt lag att sälja alkohol till påverkade eller missbrukare.
Förutom att alkoholen kostar miljarders miljarder, alltså inte den kaffepengen själva såsen kostar utan konsekvenserna, den riktiga notan.
MIsshandel, hat, olycka, skilsmässor, alienation, sjukhus, fängelse och socialtjänst.
Alkohol är helt i sin ordning. Go. Grönt ljus. Och om inte hela tummen upp så i alla fall en bra bit över horisonten.
Jag är vare sig forskare eller expert på området droger men jag undrar hur mycket lidande droger i jämförelse med alkohol skapar.
Och vad drogrelaterade problem kostar samhället. I ren cash.
Som vanligt kravlar en miljonhövdad moralisk majoritet ur berget av tomma vinboxar och sluddrar i kör hur hemskt det är med droger.
Har Patrik Sjöberg sålt gräs på höjdhoppsläger. Har Herr Sven Alltid Fyra suttit i skräddarställning och propagerat för ett gäng att de kan komma 3a om de bara petar i sig en liten näbb innan loppet.
Inte vad jag vet.

Vad är det folk tror om detta land egentligen. Att allt är ett enda stort Bregotteldorado med svartvita kor som tuggar obesprutat gräs? Daggstänkta berg och Norrlands Guld som tillåter en att vara sig själv - på allt från hemmets trygga vrå till lite stojigare campingplatser.

Nog med smuts och osunt leverne/värderingar.
Jag har varit kontakt med apan Ola. Eller ok, kanske inte direkt med schimpansen men med hans "föräldrar". Ja, men du vet, schimpansen Ola som gick ett väldigt udda öde till mötes på ett zoo i Thailand och engagerade en hel värld (framför allt några miljoner i nordligaste Europa).
Min storebror i Synsamreklamen Krister som egentligen heter Stephan och för tillfället läser in Herman Lindqvists böcker bjöd mig på lunch hem till honom och hans förtjusande fru Louise. Att bli hembjuden till någon tackar jag nästan aldrig nej till.
De bjöd på fisksoppa och vitt chardonnay i sitt fina och mycket personliga hem i Skarpnäck.
Vincent och Leon hade det kanon på Eriksdalsbadet så länge.
Det ena samtalsämnet efter det andra avlöste varandra efter att vi bollat några idéer angående ett mindre uppträdande och plötsligt dök Ola upp på tapeten. Och på alla väggar. Det hade egentligen varit onaturligt att inte fråga nåt om alla målningar med en schimpans i centrum.
De talade om Ola som om det vore deras barn. Och jag har full förståelse för människor som har husdjur vilka de efter ett tag ser som familjemedlemmar. Och även ett engagemang kring Olas öde efter att han enligt dem blivit utsmugglad och mer eller mindre bortförd till Thailand av mörka krafter som uppfattade Ola som ett hot. De släppte inte ens in hans
Det förekom även konspiratoriska uttalanden om Skansen Jonas som en stor bandit i största allmänhet. det hade jag lättare att köpa. Jag har aldrig gillat honom eller hans linskåta nuna på burken.
Jag fick se gamla bilder på Ola och försökte finkänsligt inflika att hur mycket man än hävdar procentuell likhet i människan och apans gener så skiljer det trots allt en ganska viktig del i apans register att fatta verkan och handling. Att boxa ned en kloss i rätt hål som en 2åring också kan lyckas med är inte att vara människans broder.
Louise tyckte inte att det var en bra jämförelse.
Hon talade om Ola på ett sätt så att varje ifrågasättande var att kritisera hennes barn.
Värdparet hade även vänligheten att visa upp bilder på den gamle Tarzan Johnny Weismullers schimpans Cheetah. Signerade och allt. Även tavlor som Cheetah hade "målat" i sitt residence i Hollywood. Autografen imponerande på mig eftersom jag sett samtliga Tarzanfilmer på Fågel Blå på Skeppargatan eftersom jag växte upp i porten mittemot.

Det var en mycket intressant lunch som jag aldrig tidigare upplevt. Att det över halva tiden diskuterades en apa.
En apa jag dessutom gjort mig både ond och rolig över i åratal. Hade nog lite dåligt samvete för det.
Dessutom visade de alla saker de hittat i husets grovsoprum och vilka nu hade en ny plats i deras hem. Det gladde mig - att jag inte är ensam.

Dagen efter drog jag med Vincent och Leon till Edsgarn i skärgården, nästan ute vid Ålands hav. Det var en helt annan verklighet.
Vi var där fram till helgen och åt middag på bryggan, fångade två abborrar på lika många timmar och umgicks över generationer.
Det var så trevligt. Tre dygn utan kläder, med läsning och skrivande, lekande och badande barn (Leon t o m nakenbadade med de andra i torsags natt). Eftersom det bara var 20, okay 21 då, i vattnet så badade jag efter att ha blivit iknuffad. Jag låtsades gilla det.
Samt skeppande och bärande av PGs hundra plankor till en ny veranda för att göra nån nytta. Det var skönt, för man har inte gjort många fysiska knop sen typ midsommar. Minns du midsommar. Hur ni skulle träffas snart igen innan sommaren var slut.
Hurry the fuck up!
Lagade mat förstås, med det är liksom inget jobb, att ställa sig vid spisen i nån timme och vara till lags.
Hade inte Vincent förpubertet fått honom att börjat klättra på väggarna (även om han sågs i längre samtal vid stranden med PG och Veras 13åriga dotter) så hade vi stannat nån dag längre.
Det finaste minnet från EM i Götet var att värden PGs pappa Sven hoppade upp på sin 4hjuling inför höjdhoppsfinalen. Han fick mitt nummer för att ringa till bryggan hur det gick.
När det hade gått en stund ringde jag upp och Sven och undrade varför han inte ringt.
Det hade Sven gjort. Men med den lilla skillnaden att han bytt ut 7an i 070 till en fyra. Sven hade ringt nån skåning och sagt "Ja hej det var Sven här, det var en tjeck som vann silver, det var en överraskning, jag kommer ner till bryggan snart".
- Jaha, sa skåningen, tack för informationen.
Jag kramade om honom för det. Sven och jag har en historia som jag berättar en annan gång.
På vägen från ön, fredag eftermiddag, i båten säger Leon att han tror att himlen finns på jorden, att det blå ovanför bara är en ram.
Korrekt.
Hoppas du haft en liknande känsla under den sommar som hittills varit.