Plötslig TV-recensent

Men Leon, har du inga strumpor i stövlarna.
- Vi fick lite bråttom.

Fling är det nya dejtprogrammet på 5an. Jag ville kolla hur nya svenska program ser ut hösten 2006. Först ut var ett dejtingprogram.
Jag mindes när LillBabs var mogen kopplerska för en massa år sen, typ 15 år. Det var liksom på en annan nivå. Det var lite mer normala frågor om intressen, preferenser och attityder.
Jag minns att det var en brunett som studerade i Linköping som blev bortvald. Minns inte hennes namn men jag tänkte på henne i flera månader. Att hon var ett flickvänämne av högsta kaliber. Ett bra tag tänkte jag söka upp henne, men vågade inte. Kände att jag inte var hennes grej. Att hon ville ha något mer stabilt och varaktigt.

I Fling handlade det bara om huruvida tjejerna skulle kunna tänka sig att sätta in sillicar, om de gillade matsex och förspel.
Jag har mycket svårt att tänka mig att 3an tvingat frk Crafoord att ställa de frågor hon ställde.
Och ändå har hon mage att att skoja om den norrländska killens knappa vokabulär.
Han har i alla fall den medfödda turen att hålla käften mellan att infria fördomar genom att suga in luft på norrländskt vis och säga att silicon är önskvärt.

Och mamman får o c k s å vara med i TV. Som en liten surprise.
Publiken, den handfull de lyckats få dit, består av fjortisar vilka får se hur det ska gå till när man väljer en date.
Brudarna ska kyssas, visa sig i baddräkt, samt dansa (a k a du ska bli sugen på att knulla mig).
Det är tunga direkt, lättklätt, pro-sillicar. Jag blir illa berörd. Dels av att tjejerna faktiskt är vuxna kvinnor och kan säga "jag kan visst tänka mig siliconbröst, om han betalar" Ha-ha- Svinkul. *skrattar*, *ler*, *är efterbliven*

Jag har den senaste veckan gjort tre smileys när jag skrivit till olika personer. Fler än under två år. Jag skäms för det. Att jag varit osäker nog att underskatta människors förmåga att tänka själva, att förmoda vad meningar betyder.
Jag väntar fortfarande på den första boken i vilken författaren med smileys garderar sig mot missförstånd. Att läsaren ska tänka. "jaha, det är så här jag ska känna"
Mammorna fick frågan om vad deras döttrar aldrig skulle avslöja om sig själva.
Och mammorna säljer ut sina döttrar mot lite TVexponering.
En av tjejerna, hon som tyckte matsex var disco och som kysste norrlänningen djupt efter två sekunders bekantskap, avslöjade mamman, gillade att smeta ned sig själv med sin blöja när hon var liten.
Åååh, varför kan man inte bjuda på en sån mamma på eBay.

Allvarligt talat. Vad är det för fel på Josefin Crafoord. Vad består hon av. Hon är ju ändå i dryga 30årsåldern. Tycker hon att det är okay att vara mamma till två söner och samtidigt genom sitt program reducera sina medsystrar till förhoppningsvis knullande mongon vars enda mål i livet är att lyckas få tag i rätt snubbe. Det är liksom karriären. Och vad livet går ut på.
Det intressanta är att frk Crafoord åtnjutit (åtnjuter) nån slags cred i form av att hon fått vara bisittare åt Annika Lantz som vad jag förstår efter hierarkin på Sveriges Radio faktiskt kan säga, nej tack, jag vill ha nån här som är minst lika smart som Carina Berg. Den här credbruden med sitt jävla flin och sin jävla leksakshund är inte aktuell att dra ned mitt program till reklamradionivå".
Men nej, den gumman gick inte. Josefine var visst aktuell för P3. Allvarligt, vem l y s s n a r på P3 idag. Som säger, du jag måste lägga på nu och l y s s n a på P3.
- Stopp ett tag, vi talar om en mor till två barn.
Exakt. Så välj dina gig. Eller är det de enda erbjudanden du får?
Josefine är inte vass, inte klurig, inte oförutsägbar, inte ironisk, inte satirisk. Hon är bara svindålig.
Vem gnuggar händerna. Kanalchefen. Annonsören.
De som åker ut kan få kontakt med nya killar genom att killarna smsar in till programmet, gärna med något personligt efter att ha röstat på sin kandidat.
- Åh, hoppas hoppas att nån rik, astrevlig singelsnubbe med gedigen utbildning ser på tv just nu.

Mitt motto är "varför antingen eller när det kan vara både och" men det innebär inte att det är okay att vara både intelligent och ha en frivillig hjärnskada. I det fallet gäller faktiskt antingen eller.
- Gud vad du är elak. Du bara slaktar Josefine och hon har ingen möjlighet att försvara sig.
Hörrö. Be my guest, frågan är om du vill höra hennes alibi att ha noll rätt utan att få feber i ansiktet.
Hade jag varit hennes ex hade jag krävt att hon gett fan i att använda mitt efternamn.

Jag tycker om så kallade könsroller. Även om jag aldrig kommer att köpa argumentet att det vi är bara beror på nånting miljön skapat. Det överlåter jag åt dem vars största hobby är att leka kurragömma.
Män. Ja. Kvinnor. Ja. Människor. Ja.
Briljerande Idioter av egen fri vilja som en fjäder i hatten. Nej.
Jag mår illa av politisk korrekthet, eller egentligen inte så mycket av själva företeelsen, vilken är nödvändig och faktiskt rätt viktig, utan mer än dess oombedda vapendragare och fanbärare.
Som med djur. De är underbara, bara man slipper höra en stavelse av deras försvarare.

Det andra programmet var Menduro. En avsevärd höjning av underhållning. Inte min likör, lite för internt, som det gärna blir när polarna i Stockholms medievärld samlas men ändå med toppar och framför allt n å g o t innehåll.

I båda fallen undrar jag vem som producerat, vem som saxat. MIssar det i eftertexterna och ej heller på kanalens sajt går det att finna. På Google finner man att Fling är producerat av Hanna Rosander. Henne jobbade jag med för knappt tio år sen. Jag minns henne som smart och rätt insiktsfull.

När vi ändå håller på att droppa namn. Jag var på Raw Fusion i lördags. Behövde dansa. Det var nån tokDJ där, en housesherriff av rang. Elisif från Aktuellt stod och dansade så att hennes hår låg klistrat i nacken av svett. Det var fint. För ett par dagar sen informerade hon Sverige om Israels framfart på Gaza och nu stod hon och roterade till house. Bra.
D e t är både och.

Det tredje programmet var 100 höjdare. Jag gillar Filip och Fredrik. De blir bara bättre och bättre. De har släppt ironin som huvudtonläge och är bara glada över de absurda och okonventionella människor de träffar. Inga dömanden och en bra stämning även i de fall där man själv tänker "jeeesus vilken lirare". Det är en konst. Försöker föreställa mig Fling med en programledare i klass med Filip och Fredrik. Nån som pratar som en människa till andra människor. Fan, vad det hade blivit bra.

Jag är även mycket nyfiken på Carl-Jans program om hur han tagit sig an ett gäng problemtjejer för att ge dem en ny chans på Grythyttan. Det tror jag kommer att bli asbra.
Jag skulle vilja se såna tjejer i Fling. Äta upp Josefine, hennes jävla hund, och äta upp idiotkillar som inte kan formulera mer än sju ord i taget.
I en tidning stod det, beträffande problemtjejernas bakgrund, ur munnen på Carl-Jan: "somliga har flytt i båtar där hälften har dött runt omkring dem. Suttit i fängelse i flera år. Bor i Skärholmen. Ändå har de hittat in i livet".
Som trots boende i Skärholmen hittat in i livet. Det får man ju inte missa.

Åh, jag har skrivit så mycket dumt. Sånt som man ska hålla käften om. Sånt som proffs rullar in i flaskpost och puttar ut i Stilla Havet, även om Stilla Havet är i vår huvudstad och man mår dåligt när man träffar de man har tystats ut ur deras liv och nu står man och ler åt och säger "men kan vi inte försöka höras".
Jo, vi kan väl försöka höras. Jag ska bara träna på svälja gråt först.

Jag har uppskrivet om en kanotfärd som slutade med en upp och ned vänd kanot vid Sjöhistoriska.
Hur Leon tappade sin sista mjölktand i tunnelbanan och sa "förlåt att jag avbryter dig, men kan du ta hand om den här och ge mig en bit papper, det kommer en del blod ur min mun".
Men det blir inget av det. Jag är för borta i en annan grej. Nästa vecka ska jag upp på en ståupp-scen och vet att jag inte ens kan såga av mig benet för att slippa.

Varje morgon när jag väcker Vincent och Leon brukar vi prata om vad vi drömt om. I synnerhet på helgerna när vi kan ligga och prata en stund utan att nån måste nånstans.
Vincent berättade ett bra tag. Jag berättade ett bra tag.
Vad drömde du, Leon.
- Jag drömde om Hitler.

På lördag ska Leon ha herrmiddag med mig som kock och Vincent som servitör efter en heldag på Grönan.
Dagen efter blir Vincent tonåring. Jag längtar efter helgen. Och att det ska bli onsdag nästa vecka.