Flygplansbältens charm

Det bästa med när flygvärdinnorna visar bältena är att man kan fantisera om hur de hjälper en att på ett mjukt men ändå beslutsamt sätt dra åt bältet på olika ställen när man varit en olydig pojke. Eller hur man fäller dem som en rodeokalv och virar bältet runt deras handleder och anklar medan man drar djupa andetag ur de små gula syrgasmaskerna.
Denna gång på väg från Prag fanns där en ny värdinna som hette Vladena.
Efter att ha haft två timmars försening på grund av åska och tvingats äta hundmat från en öststatsmatbespisning anno 1973, i och för sig bjudgodis som sig bör enligt interantionella regler, men vad är det för bjud när det vänder sig i magen på en vid blotta åsynen av maten.
Vladena hade ännu inte börjat hata flygresenärer, tittade i ögonen och log. Inte snygg så att det rann ned på skjortkragen men en ärlig och rar uppsyn. Jag ville smyga ned mitt nummer i hennes hand när jag tackade. Visa henne Stockholm, Skärgården, Kransen och mitt sovrumstak, äta frulle bland oliverna på balkongen medan Smetana porlar ur stereon och några timmar senare är Vladena på väg till Dubai.
Vad kallas den typen av vykort.

Czech Airlines har dessutom alltid den goda smaken att bjuda på något att dricka och tugga på, även om "maten" ser ut att komma från ett alldeles eget speciellt ställe där det växer en speciell skinka, vit minimajs, pyttepotatissallad och små frallor som håller 5 grader hela flygresan. Jag vet inte hur de gör men jag blir lite kåt eftersom jag inte förstår. Mycket saker jag inte förstår blir jag kåt av.
Utom människor. Människor som jag trots försök att förstå och känna in inte blir ett dugg lättare att förstå gör mig inte kåt alls. Bara trött och irriterad. I de flesta fall kan man låta dem passera.
När en turist är lite snurrig på stan så ler jag och skyndar till undsättning men när en person från en annan svensk stad lägger sig med sin familj i rulltrappan vill jag dunka honom i ryggen med ett klistermärket Bonnläpp.
Simona och hennes två söner flög med denna gång för första gången. Den äldsta Marek fyller 20 under sensommaren (mitten på sep kallas i övr Europa ej för höst) och är en superkusin. Smart, kul och med öppna ögon och öron. De drog hem med brorsan som stått hängt som en salami på Arlanda och väntat i 2 timmar.
Fattar inte vad fan Arlanda har en sajt med departures och arrivals när den som går ut för att kolla förseningar för att slippa stå och hänga som en salami på Arlanda inte uppdaterar den.
Vladena undrade om jag ville ha något ur sortimentet. Jag frågade om jag kunde få ett halvt kilo flygplansskinka och lika mycket vit minimajs till något bra pris. Det var i den sekunden vi blev ett par.

Kan du sänka rösten, Oldsberg, innan jag rufsar till backet på dig och sliter bort en knapp i skjortan som gör att du hamnar i Rosengård i stället för Båstad. Shut the fuck up, eller flytta in i 2a klass och plocka poäng från tågluffarna.

Förlåt var var jag, just det, här i vagn 1 på väg till Båstad. Redan på Centralen blev jag på bra humör. Såg en tjej som lasrat bort sin svanktatuering. Fylldes av en enorm respekt och ville gå fram och krama henne och säga "ring när du vill, du är bra".
Sen kom jag på att det lika gärna kan vara en riktigt avancerad tjej som bara väntar på att huden ska nyktra till och sen drar hon på ett nytt konstverk, så jag lät bli, men vi fick ögonkontakt och jag nuckade
Andra gången i mitt liv jag är i Båstad. Första gången var för 15 år sen och handlade Båstad om något annat. Eller i alla fall inte i dagens omfattning. Undrar vad tennisspelarna världen över säger om Båstad Open. Förutom att det är som en blandning av Finlandsbåten löningen innan jul och upplopp på Ibiza.
Det kan jag tala om för dig, den är jävligt open för alla därför åker ingen dit. Ingen spelare man hört talas om som inte vill ha betald semester med träning och en halv melon för besväret.
Final mellan Aragon Lejonhjärta och Pumchi Chop Mbege. Båda från Papua Nya Guinea.
Tänk att åka ut i kvalet till Båstad. Då ska man nog fan syssla med något annat.

Jag ska jobba för Synsam som Florence. Det ska bli jävligt intressant. Att få ta del av hela sörjan iklädd en roll och därmed kunna säga lite vad som helst. Jag ska prata om glansdagarna med Ilie Nastase Guilerrmo Vilas, Connors, Borg.
Om jag träffar Borg ska jag briefa honom om att resåret i hans kallingar inte håller för mer än 30 tvättar

Vet inte och jag skulle vilja få mitt varumärke nedgeggat av en geggig roskildefestival fast med back, Prada, LV och Dompan.
Som amerikaner i Prag. De är som ryssar men har bättre kläder och luktar mindre svett eller parfym. Glupskheten, den romerska genen vaknar till liv och nu ska det tuggas, pullas och vrålas, kastas dricka och mat och talas latin; nej visst nej, inte latin, inget språk alls, bara vråla.
Känner mig lite bonnig just på grund av det; att jag inte vet hur man gör. Jag kan bara röja till en viss gräns. Alkohol och droger och nakenhet är kul men inte när det kommer i Birka Princessdoser. Då försvinner charmen.
Man kan stoja och grisa och vara romersk dekadent men inte utan charm.
Det var som Oscar Wilde sa "Det finns inga dumma eller smarta människor, bara människor som har eller saknar charm".

Jag äter ett tjeckiskt äpple. Sen är den resan till ända. Eller tjeckiskt. det är klart att äpplet inte kommer från Tjeckien, men är köpt där.
Vincent och Leon ringde från en liten ö i Grekland och sjöng när jag firade födelsedagen på en så kallad ranch. Jag började böla såklart, mest för att det skulle dröja ytterligare tre veckor innan jag skulle få se dem igen. Ibland är sms verkligen bättre än live.
Den 9de köpte jag äpplet.
Det kommer att bli mycket äpplen i år. De små kulorna kommer att tynga grenarna ordentligt i höst.
Ute på landet var det bra igen. Huset är iordningsställt och man ser i princip bara brytmärkena och att en del prylar är borta samt 90 % av min garderob.
Jag kommer med stort intresse att följa befokningens klädval från de närliggande byarna när de dyker upp i Lad'as Pub. Och höra mig för på vilken loppis de köpt jeansen, t-shirten, sweatshirtsen och skjortorna. Sen kan vi jämföra vem som gjorde bäst kap.

UD avråder svenskar från att resa till Libanon. Det gråts i många svenska radhus nu. Som alla har planerat Libanon i mitten på juli med ungarna. Nu är det ju som skönast där. Mellan 35-40 på dagarna och svalkande 27-28 på nätterna.
UDs samarbete med Försäkringskasssan att de rekommenderar nybildade familjer att ta ut föräldrarledigheten i Beirut kommer definitivt att omvärderas de närmaste månaderna.
Och Israel gör som vanligt precis som de vill. De har varit förföljda sen innan Bibeln trycktes och det får alla veta och käka upp hela tiden. Alibit. Och USA backar lydigt upp vart Israel än riktar sina missiler.
Det är bra och naturligt och logiskt, precis som Israels attackalibi.
Lika logiskt som ett bra ligg från då man var 19 år; det har förflutit 10-20-30 år men det är bara att slå henne en pling och säga att man är på väg över halv fyra en valfri morgon.
"Älskling, älskling, vakna, du kan du vara snäll och väcka ungarna och ta med dem till farmor, jag kommer att få besök om en stund."
Lojalitet på den nivån går inte köpa. Men det är precis vad Israel har lyckats med.

Maila in dina bilder till tv4, lekfulla bilder, leka med ljus, leka med rum, leka med grannen, leka med baginbox, plåta allt och skicka in till tv4.
Eller skicka in en okänd bild av nån toppfotograf och ge Tv4s proffs tillfälle att få göra bort sig genom att ge amatörfotografen tips.
Tone tyckte att när gubben Anders i samma kanal presenterade vädret under den 30gradiga värmeböljan var likadant som när hon flashade sin vårtgård i korrekt ljussättning i Slitz.
Verkligen. Det är precis likadant. Jag vet flera som bandade inslaget med väderAnders och sätter på det när dejten har fått i sig tillräckligt med box och kommit rätt stämning.

Flera hundra husvagnar på en camping. Som en egen stad strax efter Varberg. Nya grannar under ett par vecor man aldrig kommer att se igen. Eller så gör man just det. Vi syns igen nästa år och kör samma repa.
Egentligen är det väl ingen skillnad vad man häller på varandra; Dompan i Båstad eller Box-Pasqua i Varberg. Där ligger faktiskt Båstad lite efter när det gäller att plocka upp trender. Den enda gången jag varit på en camping var en midsommarafton i Hallsberg (Hallstahammar?) 1982 och alla hällde allt på vandra bara nån timme efter sillunchen.

Vill passa på att gratulera Staffan Hildebrand som fyller 60 år. Varje gång vi hörs vilket brukar vara nån gång per år säger Staffan att vi måste äta middag snart. det har han sagt sen han skrek tack under sista tagningen av G för 24 år sen. Jag har inte sett så mycket som en korv med bröd sen dess. Som en pikant detalj tar jag mig friheten att avslöja att Staffan har just ett G tatuerat på axeln. Inte i svanken som ryktet gör gällande.

G på er,
D
inom kort med alla Se o Hör-detaljer från Finalhelgen i Båstad.

ps stannade just till Halmstad och har en fullständigt fantastisk anekdot från G-tiden, sommaren 83 då jag gled ned hit med min "maneger" Mange Meck, han var rödhårig, vältalig och bar vid tillfället kostym. Vi skulle möta upp ett par tjejer som hade skickat ett...ska vi för de yngre läsarnas skull... skickat ett relativt ekivokt vykort. Mindre än en vecka senare var jag på plats med Mange. Okay, jag har väl varit på charter da. ds

Papperskorgen från 4,5 meter

Nej, men vänta, det är inte lathet. Möjligen sämre disciplin men inte lathet. Lat är man om man skiter i saker, tänker att nån annan fixar det. Ungefär som hälften av de gäster som var ute hos Lager under midsommarhelgen. Drygt 20 pers, nästan hälften barn.
Det är alltid nån som dukar, grillar, dukar av, diskar, fixar sill, plockar fimpar, sätter på kaffe, hämtar mer dricka, sätter upp tält, fixar musiken, allt det som gör att hotellgästen trivs.
Alla är astrevliga, det är bra stämning. Ingen kommer med proppfulla tarmar. Många är brassar som inte får kramp överallt över att midsommarlunchen inte serveras exakt enligt regelboken. Skönt.
Det osköna är just att en del av gästerna beter sig som om de vore på ett hotell och inte på ett torp en mil utanför Enköping.
Det är så lätt att vänja sig. Veta att det blir gjort utan att behöva lyfta ett handtag mer än att fälla ut solstolen.
Och de andra, lika vana de, som drar på sig gummihandskar och går ned på alla fyra. Varje gång, varje middag, alla årstider, år ut och år in.
Det är ett dilemma; att inte reagera och ha det bra i flera decennier och att reagera och förlora vänner som tycker att man är ett tajtarsel.
Det var så skönt att se brassebarnen byta språk från svenska till portugisiska. Tillgång till en annan värld, till ett djupare och bredare liv, förståelse för andra. Gratisbiljett inga SASpoäng i världen kan matcha.
Kommunikation är allt. Oavsett uttal eller ordförråd.
Men när Folkpartiet påpekat det är de främlingsfientliga.
Jag fattar inte fientligheten i det.

Men det var ju inte det jag skulle prata om. Midsommar var kanon. Ingen blev full, alla var glada och Sverige åkte ur VM sen de lirade som Örgryte mot Juventus. Ingen var besviken. De flesta faktiskt lättade. Även svenskarna. Nu var det det de riktiga lagen kvar.
Den mest jämställda anfallstrojkan i fotbollsvärlden Blatten, Bögen och Negern hade inte levererat denna gång.

Och anledningen till att veckobreven inte längre kommer varje natt mellan måndag och tisdag är för att jag blivit mer osäker i kvalitén.
Ibland när jag läser efteråt så blir jag generad.
Visst visst, mycket av det som skrivs överhuvudtaget i syfte att underhålla eller att folk ska stanna upp och reflektera, fnissa, rysa, hosta till är fullständigt vedervärdigt men när jag känner att jag tangerar det, så skiter jag hellre i att sända iväg något över huvud taget.
Jag går inte igång att smeta in fejjan med nötcreme från Kicks och tycka att det är disco.

Motpolen i att inte skriva är rädslan över att inte ha dokumenterat det som hänt, ett slags alibi över att man var där, då även det mest obetydliga hände ingen annan än man själv la märke till.
Som då du slänger en persikokärna över rummet och den landar perfekt i papperskorgen.
Att man inte fanns en onödig dag förutom just då man prickade papperskorgen.

Leons rododendron slog slutligen ut den 5 juni. Det måste vara den sista rododendronen i Europa, kanske i världen. Sen står meterologerna och säger att maj faktiskt var varmare än normalt.
Normalt; ordet som blir alltmer bannlyst i vårt land. Norm.
Norm börja bli lika svårt och omodernt som neger.
Jag är så trött på vädernormen; att det ska vara varmt på sommaren.
När ska vi säga ifrån så att meterologerna äntligen blir arbetslösa.
Knappt två veckor senare är Rododendronen utblommad och torr. Alltså själva blommorna.
Och nu är de döda. Lilabruntorrfnasiga.

Jag tittade på Vincent och Leons kroppsspråk efter att vi varit på den mycket bizarra Mc Carthy utställningen på Moderna.
Leon är så i sin kropp. Går coolt och avslappnat. Vincent mer försiktig; armarna rör sig inte så mycket och han går väldigt rak.
Ändå är Vincent den som pratar om allt. Inga hemlisar som gör ont eller ens skaver. Han säger allt, berättar saker som tynger honom.
Leon är den med en mer skugglik agenda. Men som ändå levererar sanningar som om det vore naturligt att inte vara tyst.
Nykär i mina söner för 118de gången.
De drar till Grekland i tre veckor på onsdag. Jag till Prag på måndag.
Saknar dem efter varje mening de avslutar, varje leeende de bränner av, varje blick som viker av åt sidan i andra tankar.
Vi har haft konflikter på sistone. Sommarlov sen 9de juni med mycket nonstop tid.
Konflikter är bra. Konflikter är det som fördjupar kärlek när man nystar tillsammans. Och får ont i magen av hur bra det känns att ha gjort det ihop.

Vincent ringde från Grönan en eftermiddag. De hade spelat bort 150kr på chokladhjulet. Jag undrar vad Leon tänkte.
David och Jacob, deras kompisar, hade vunnit direkt och ville inte dela med sig, så bröderna Henzel fortsatte att spela för att komma lika. De förlorade nästan alla fickpengar de hade.
Vincent var bedrövad. Han tyckte det var så orättvist.
Jag kände med honom. Jag vet precis hur det känns. Man tror så mycket och så slutar det med ingenting, tomhet, en känsla av misslyckande. Jag kände mig otroligt nära honom. Sa att det är sånt som händer och att nu vet han det och har lärt sig nånting och inte kommer att göra om det.
Men Vincents bekännelse av det som inträffat, att det inte kändes bra, kom ur honom lika naturligt ändå och gjorde att jag ville fira det på kvällen. Jag köpte choklad och god mat och skålade för att Vincent berättade om chokladhjulet. Att det var det bästa so far under sommarlovet.
Leon sa att när Jacob kräktes efter Katapulten blev Leon så äcklad att han också fick en uppstötning med svalde den. Och så åkte Leon Extreme, Katapulten och Fritt Fall en gång till.
Jag är så nyfiken på hur Leon ser allt. Han är mer mystisk än Vincent. Mer direkt och mindre tillgänglig. En underbar kombination.
Ibland kan jag sitta och titta på Leon och undra var han kommer ifrån och fyllas av en så stor respekt att den nästan tar andan ur mig. Leon vänder sig mot mig, eftersom han känner att jag stirrar, bli förlägen och skratta till under den breda luggen; "vad är det, táto, vad tittar du på".
Inget speciellt, eller jo, på dig, för att du är så egen och speciell, det finns ingen som du Leon och jag är så otroligt glad över att få ha dig i mitt liv.
- Du är så snäll, táto.
- Inte lika snäll som du, Leon.

Inne på Hedengrens kommer lugnet över mig. Alla böcker som ingen öppnat. Jag älskar bokpärmar. Innehållet. Jag öppnar en bok på måfå och läser 8-10 rader. Känner direkt om det är bra eller dåligt. Om författaren har något att säga eller bara bluddrar på, staplar ord.
1001 böcker att läsa innan du dör. Jag öppnade den direkt och åkte med pekfingret över författarindexet. 43. Jag hade läst 43 böcker av de man måste läsa enligt den författare som sammanställt boken.
Alla böcker trängde sig på. Ryska författare, som tycks veta mer om människor än något annat folkslag.
Jag fantiserade om att skaffa ett antikvariat och läsa resten av mitt liv, bli eremit och sluta tvätta mig. Eller tvärtom, skaffa mig en trång engelsk kostym, börja vattenkamma håret, dricka thé ur benporslin och flytta ihop med morsan igen.
Dåligt upplägg.
Jag minns nån krönika av någon av Metros genier som krafsat ned sina en miljon tidigare tänkta tankar och som handlade om att man visst inte går miste om något om man inte läser.
Stick.

Det tragiska med dumma människor är att de är dumma med så mycket större entusiasm än de kloka är kloka.

En scenvan vän, jävligt kul och begåvad dessutom, uppmuntrar på gränsen till tjatar om att jag ska plocka russinen ur veckobreven och dra det på scen. Stand up. Jag är livrädd. När jag nattar Vincent och Leon så berättar jag hur ont i magen jag får av bara tanken.
- Men det är klart att du ska, säger Vincent.
- Ja, så kan du göra bort dig framför dina barn och vi kan låtsas att vi är där från en psykavdelning och tar hand om dig, säger Leon.
- Tack, det var precis vad jag behövde höra för att känna mig mindre rädd.

Tone är avstängd från TV 4. Tone får inte läsa vädret, stå och vara hög på svenska vädret med norska accent, just exakt den accent som alla i åratal hatat henne för. Allt rabalder för att en 35årig kvinna låtit ta bilder på sig själv i uppknäppt kavaj (hon hade säkert tvingats till detta, drogad och under vapenhot som alla andra utnyttjade).
Tone lyfter 600 lök per år på sitt väderskojande inklusive "konferencieruppdrag". Säkerligen var utviket för att klättra ännu ett steg i karriären.
Tone blev lurad, så klart (eftersom alla kvinnor under 40 är flickor och förleds att tro att det är något annat de håller på med än att visa lite mer hud och att det blir sexistiskt).
Jag har sett Tone ute på krogen med sina väninnor. Blicken, pladdret, kroppsspråket.
Tack, det är bra så.
Tone är lika karismatisk som Tobias Hysén när han i sin tur står och poserar med bar överkropp för Sveriges mest anonyma klädkedja, eller om det är en ständigt pågående outlet. Naturligtvis fick Tobias sparken från Djurgården eftersom Djurgården står för en stolt fotbollstradition och inte porr.
Porr heter det så fort nån drar ned blixtlåset på sin bäveroverall.
Det enda coola Tone kan göra nu är att ge 4an fingret och börja på vilken annan kanal som helst som ger henne påökt bara för att hon ska synas i deras i deras kanal. Hon kan inte vara kvar på 4an.
Kom igen, kolla hur när de summerar morgonsoffan och måste släppa fram Tone med väderprognosen vilken alla vet lika gärna kan gå fullständigt åt helvete.
Att vara meterolog är ju som att vara börsanalytiker.
Oj, det blev tvärtom i eftermiddag mot vad jag sa i morse, men folk åkte ut på picnic/tryckte in pensionen ändå. Hoppsan, här sitter vi i regnet och låtsas som om det regnar.
Vädret är arbetarklassens chans att få smaka segerns sötma. Hoppets att den utlovade solen verkligen dyker upp.
Jag vet inte exakt vad jag menar med det men det ser härligt elitiskt och långsökt ut.
En gång efter en krönika i Resumé fick jag ett fanmail från en arabisk snubbe som inte förstod vad jag sa men älskade vartenda ord.
En av de bästa komplimangerna någonsin.

Jag har skaffat en ny mobil. Efter nästan tre trogna år med den gamla. Och raderat alla nummer. Det är ett antibekräftelseexperiment.
Att våga börja om på noll. De som ringer ringer, de som smsar smsar. En telefonbok som innehåller 7 nummer. Jag gillar det. Till jag grips av panik och trycker in SIMkortet i den gamla luren för att slippa vara ensam.

Ha en underbar juli så länge. Jag är tillbaka lagom till ett gig i Båstad under finalhelgen. Säkert intressant. Men nu är det Prag och filmfestivalen i Karlovy Vary som gäller.

Du måste lova att göra det bästa av även onödiga dagar.